LEIUII SIOMTILIVY. Från franskan. (Forts. från n:r 42.) ?Vi upphunuo temligen fort Hellew Pond, — ni förstår, att der var en dam i dälden, derför kallades stället så —, och det fanns intet tvifvel att icke kaptenen var der med sitt ekipage — en släde — som han kallade det, och det var då den besynnerligaste pjes jag någonsin kastat mina ögon på! Han bade inga hjul als, och jag var förvånad öfver att se, hur han kilade åstad ändå. Men jag var verkligen orolig för miss Lenas skull i afseende på åkdonet, och bad henne, att hon icke skulle lita på en sådan förunderlig tiliställning, men då skrattade hon åt mig. Nåväl, kaptenen satte henne så försigtigt dit, som om hon varit af vax, och evepte henne in i skinfällar, så att hon satt varm som i sitt eget rum. Farväl Pat, sade hon, glöm mig ej helt och hållet.? Glötmma henne! ack, hvem skulle kunna glömma en sådan sol, som hon var? Kaptenen skakade hand med mig, ja det gjorde han verkligen, ers höghet, och bad mig ej förgäta att göra alt för att så länge som möjligt lägga hinder i vägen för efterspaniogarne, och såhoppade han upp i släden och borta voro de. Hade de hatt vingar, kunde de ej kommit fortare åstad an de gjorde, Och säkert är, ers höghet, utt jag stod inidt på vägen och stirrade efter dem, svin vm jag varit förryckt. Ach! sade ;