FRVVBVIS FIVE 94vpL-Ö--Ä Från utlandet. Franska nationalförsamlingen sysselsätter sig nu med ett lagförslag, som utgår på att beröfwa staden Lyon den bästa delen af dess säälfstyrelse och sönderdela den i flera kommuner. Den lifliga sydfranska staden med dess starkt utpreglade republikanism är mycket illa anskrifwen hos högern och dess planer att återftälla det legitima fonungadömet, fom annars räknar temligen många wånner i födra Frankrike. Det war under behandlingen af denna fråga, som det pinsamma upträde egde rum, genom hwilket nationalförsamlingen mistat fin af alla partier högt aktade talman, hr Grivy. En medlem af wenstern, Le Royer, talade warmt emot förslaget att förändra Lyons kommunalförfattning. Hans tal afbröts på ett opassande sätt utaf hertigen af Gramont. Talmannen ansäg sig skyldig att kalla hertigen till ordning. Denne fwarade med en för närmelse till talmannen. Gent emot en fådan i parlamentariska församlingar oerhörd förseelse, fom tyckes hafwa emottagits utan ogillande af högern, förklarade Breivy, att när man i församlingen icke wille wisa honom tillbörlig aktning eller häfda hans rätt som talman, återstod honom blott en utwäg: att uphäfwa sammankomsten. Detta skedde, och Srivy har sedan afsagt fig fin wärdighet och förklarat fig widhålla detta beslut, ehuru rifsdagsmän af alla partier bedt honom att kvarstanna på fu plats. Det utskott, fom haft att undersöka feptemberregeringens werksamhet från den 4 sept. 1870 till Paris kapitulation den 27 jan. 1871, har nu före lagt nationalförsamlingen sitt betände, som bland annat stöder fig på en af feptember-regeringens sekreterare Dreo förd dagbok, af hwilken utdrag meddelas. Dessa utdrag lemna många öfmertaskande uplysningar. Bland de mest owäntade bland desse är wäl den, att de lugnaste, Hoffame maste och bäst öfwerwägda yttrandena, fom före: kommo under feptember-regeringens öfmerläggningar, woro — Henri Rocheforts. Redan den 5 sept., dagen efter republikens utropande, föreflog Rochefort, att man i en kungörelse skulle för Frant: rifes innebyggare framlägga en fann ffildring af landets ftällning och förbereda finnena på möjligheten af ett föreftående fredsslut. Det more regeringens skyldighet, ytrade Rochefort, att Hålla fig tränat till sanningen, att skingra de smekande mil: orna oc) wisa folket, huru ringa utsigten more illl ett segerrikt slut på kriget. Wille Då folfet owtsätta det, hade regeringen ingen skuld, och det iterstode henne då endast att sporra förjroarstrafterna till det yttersta. Men i annat fal fan Fri ;zets fortsättande endast medföra ökade förluster öch ökadt elände. — Den som häftigast och i fär: deles braskande ordalag upträdde mot detta förslag af Rochefort war general Trochu, som fick flertalet med sig, emedan han war fadman, om naturligtwis förstod saken bättre än Rochefort. Men hade dennes råd följts, skulle Paris undgått belägringen och Frankrike erhållit en wida förmånigare fred än fem månader derefter, då Rochefort, jarmsen öfwer kapitulationen och misstroende den iywalda nationalförsamlingen, öfwergick till fomunalisterna, för hwilka han med fara för sitt lif ch olyckligtwis utan werkan predikade hofsamhet ch wärdigt upförande.