Norrländska Korrespondenten – 8 april 1873, sida 3

lar, liksom öfverlade han med sig sjelf om någonting. Och var öfvertygad, att der ligger något under det, sade hon. Kaptenen suckade oah sade: jag har hvarken rikedom eller tittlar, älskade. Jag önskar för din skull att jag hade. uDu har båda delarne, Ernesto, inföll hon, böjde sig ned och kysste honom, — ty ni ser ers höghet, att jag hörde det. Du har bådadera, ty du är ju kapten, och du har en rikedom af kärlek till mig. Hvad skulle jag väl kunna önska mera?? ?På så sätt, ers höghet, fick jag reda på att kapten Laurence hade friat till min unga lady; och jag kunde ej se annat än olycka för dem, om domaren vägrade dem att få hvarandra. Jag förmodar att kaptenen bade begärt miss Lena af honom samma kväll, ty i köket hörde jag, att det varit ett förskräckligt spektakel emellan dem. Allt hvad jag visste derom var, att kapten Laurence sjelf kom till stallet för att hemta sin häst; och hans ansigte var hvitt, som en snö, då han stod och väntade, medan jag lade sadeln på. Ni far tidigt i afton, sir, sade jag under tiden. 6Jag har skäl tillräckligt derför, yttrade han. Då såg han sig starkt omkring, närmade sig intill mig och sade: Kom ihåg, Pat, att om du någon gång träffar på mig i parken eller annorstädes, du aldrig nämner det i köket, så ätt det kan komma för mr Morgans öron. Påwinn dig blott, att du derigenom gör miss Lena