Norrländska Korrespondenten – 8 april 1873, sida 2

det var just som en dröm att se hennes strålande, lyckliga, unga ansigte bland blommorna om sommarmorgnarne; hon kunde komma å stå vid sidan om mig och tala sitt vackra barnsliga språk tills — ack! jag brukade tro, att det var en elfva! ?Nåväl, tiden skred framåt och miss Lena växte upp och blef stor, att hon kunde fara med på de förnäma balerna i Ballybrake och Leenside, och hennes hufvud blef rent förvirradt af de många menniskor hon såg. Jag erinrar mig den första balen, som hon bevistade, så väl som hade det varit i går. Ser ni, jag skjutsade Mylady och miss Lena dt de skulle hän. Nu var det så, att domaren aldrig följde med; han stannade hemma, men det betydde föga, hvilken timme det var, han rörde hvarken hand eller fot för att gå till sängs, förr än vi kommo tillbaka. Nå, devna miss Lenas första bal var någonting riktigt präktigt att få se en skymt af, och under det jag stod vid dörren och väntade med pelsar och schavlar, som domaren skickat för miss Lenas räkning, såg jag icke då, huru lorder och ladys promenerade omkriog, precis som vanliga menniskor. Och musiken, ack ers höghet, den var präktig nog för att man skulle kunnat somna vid den, Under det jag stod och väntade med ögonen vidöppna, på det jag ej måtte gå miste om något, kom miss Lena långsamt fram till dörren i sällskap med en gentleman så fin och så ståtlig, att jag aldrig förut sett maken. Jag. lade särskildt märke till honom, ser ni, emedan jag trodde att det kankända voro en prins, ända tills jag hörde honom af miss Lena benämnas