jon genomgå detsamma. Elementarlärowerket säger det förfärliga: alt —eller intet! Men fan detta wara önskwärdt ur fosterländsk synpunkt? På denna frågas beswarande beror det, om folk Höaffolan är behöflig eller ide, nödwändig eller ide. Jag fer saken på detta sätt: 1) Bondeständet Har ett öfwerwägande politiskt inflytande i wärt land; 2) bondeständet är ännu ej moget att på ett fullt wärdigt sätt utöfwa den magt det har. Håraf följer, att man antingen ffall söka inskränka denna landtmannens stora magt eller ocfå göra honom wärdig att bättre fylla sin upgift i samhället. Då det förra torde både wara omöj: ligt och föga gagneligt, återstär, så widt jag fan begripa, endast det sednare alternativet. Wi stå då wid följande fråga: Kan ej elementarlärowerfet ge bonden den humanistiska och for sterländska bildning han behöfwer? — Jag måste på ofwan sagda grunder swara nei. Återstar folk fkolan (barnskolan). Denna har wackert oh lämp-: ligt utwecklats på sednare tider: men kan ej ännu och skall aldrig kunna fylla de behof, hwarom här är fråga. Och detta helt enkelt af den grund, att hon blott sysslar med barnen. J barnets fjäl up: stå ej de frågor, på hwilka mannen (om Han mat: nar) kräfwer ett swar. Wårt bondeftånd är ännu ej fullt waket; det lefwer ofta nog ett enfidigt, i materiela intressen begränsadt lif. Det är endaft här od hwar det börjar wakna, börjar ana, att det finnes en hel werld, om hwilken det ej förut eat begrepp. Men hwad sker när det börjar mat: na, börjar fråga? Det eger ingen underbygnad, på hwilken det sjelft kunde bygga ett förnuftigt och sjelfständigt swar på fina frågor. Af okunnighet och endast och allenast af okunnighet kommer ffandaltidningarnes stora spridning och magt. samt i någon man wilseledande kolportörers framgäng i fina religiösa agitationer. Man kastar fig nämligen, af brist på något bättre, i armarna på dessa öfweralt fig utbjudande hjelpare, hwilka wisserligen draga åt bra olika Håll, men dock båda förwilla. Under min studenttid började, i och med studict af wåra grundlagar och wår historia, min blick öpnas för bondestandets betydelse i wärt swenska samfund. När jag så fick riktigt klart för mig, huru torrt och för högre ting inträsselöst de flesta af detta bondestand framlefwer sitt lif, kände jag inom mig en mägtig maning, som sade: Du kan aldrig gagna ditt fosterland så mycket genom att, tills du grå warder slita grammatik eller logik med stadens ftolpojkar, fom genom att mwerfa för allmogens odling och förädling. Denna känsla har sedan ouphörligen stegrats genom erfarenheten. Jag står nu med den wisshet, 1) att bonden än: mera, än jag först trodde, sjelf åstundar och behöfwer en mädelje, 2) att folkhögskolan werkligen fan utföra denna gerning, fan fylla detta brinnande behof. Men hon fan det ide, så länge både skolan som sådan och hennes lärare genom penningebrist lida swårigheter till oh med för fin nödtorft. I en af mig känd folkhögskola är, trots landstings: anslag, nöden få stor, att man ide ens har råd att föpa lämpliga lampor till falen, ide materiel af ändamålsenligaste slag, ide en liten kammarorgel att leda sången, med ett ord, skolan fan ej gifwa lärarne de hjelpmedel, af hwilka tid efter annan upftår behof. OM biblioteket!!! — Hwad lärarne åter beträffar, så will jag, såsom en bild af hwad de få erfara oh försaka, nämna, att t er. före ståndaren har twå boställsrum, intet kök, ingen plats för en egen tjenare, fan således ide spisa fin mat mid eget bord och fan aldrig bedia en män fömma till fig. Hans lön är dessutom få liten (1,500 rdr), att ban aldrig skall funna sätta eget hushåll; om densamma ej på något fätt skall funna förbättras; ty boende på landet utan jordbruk, ja utan ens mul: och hästbete, blir lefnadskostnaden dyr. Alt får då köpas för stadspris och, dess wärre, oftast från staden, d. w. s. för hwarje wecka måste man beräkna att stadsskjuts skall legas. — Jag må ej trötta eder med sadana skildringar; men jag har ej alldeles kunnat utesluta dem, då ni welat weta folkhögskolans förhållanden. Men — till andra sidan af saken! Läroämnena falla i twå grupper, 1) den humanistiskt fofterländffa, 2) den naturwetenskapligt praktiska. Hwarje lärjunge måfte omfatta båda. Till den förra hörer såsom medelpunkt Smeriges historia och det svenska språket, samt såsom kring dessa fig grupperade ämnen, geogtafi, grundlagarna oh kommunalförfattningen, ftatshushållning samt läsning af ädla poetiska eller prosaiska skrifter samt fång. Till den ardra gruppen höra fältmätning, fart-, bygnadsoch redjfapseritning, bokföring, samt det lättfattligaste af naturhistorien och naturläran. korta roman. Strax derefter började jag mina vandringar, och jag käoner mig nu, vid fyllda trettiofyra år, lika litet böjd för att slå ned mina bopålar för altid vid Castle Roydon och föra ett stilla, landtligt lif, som då jag sista