Norrländska Korrespondenten – 1 april 1873, sida 2

en fullkomlig seger öfver ryssarne, må nämnas, att Sven igenkändes af den gamle amiral X. —, af hvilken han för flera år tillbaka blef upptagen ur sjön; amiralen berättadeför konungen Svens sorgliga historia och konungen kände deröfver djupt medlidande. XV. En vacker dag i medlet af Augusti måmad år 1790 låg ett skepp utanför Ölands södlra udde. Vädret var alldeles lugnt, seglen hängde slappa längs masterna och skeppet låg helt och hållet stilla, eudast då och då vaggadt af en sakta dyning eller s. k. bleksvall.? Några af manskapet ombord sysselsatte sig med saörfiske, under det andra helt makligt sträkte sig på däcket i skuggen af utspända soltält. Andra åter roade sig med att från rånocken hoppa ned i sjön, der de luftigt tumlade sig kring skeppet. Vi vilja lyssna till hvad dessa två personer ha att meddela hvarann, der de i skuggan af ett tält ligga och språka så förtroligt, blossande ur sina pipor. Hvad det är grufligt varmt i dag?, pustade den ene, en korpulent personaga, under det svettperlorna glänste i hans ansigte. 4Oaktadt jag flere gånger doppat mig i dag, är jag likväl så het, som låge jag på glödgade kulors. Det tror jag nog, helst då man har en sädan välsignad istermage, som du, skrattade den andre, en smal och spenslig yngling, helt och hållet motsatsen till den förre. Jag för min del befioner mig i högönsklig välmåga?. 2