Straffadt öfwermod. En brefskrifware från Moskwa till Kristianstadsbladet, hwilken har åt: skilliga röfwvarehiftorier att förtälja, omtalar äfwen följande händelse: Uti den herrliga winterträdgärden i Petersburg sutto en afton några unga gardesafficerare oms kring en bål. Alldenstund nu Bacchus, Mars och Venus altid gå Hand i hand til den Olympiska kultens ära, få fingo de upprymda Martissönerna snart sigte på en ung blomstrande skönhet, som befann sig i sällskap med en kavaljer, wid ett bord i närheten. Ack tufan hwad hon är wacker, den blå, den blå!, resiterade en af gardisterna, ja, tillade den andre, (jag har luft att twärt gå oh taga en kyss af henne; sagt och gjordt, men den unge damens ledsagare fattade honom derwid i örat, liksom om han wille något litet tudta flyngeln, men huru förbluffad blef ide publiken, då den såg honom göra en wridning och derefter wisa hela det lösryckta, blodiga örat. Officeren nu rasande af skam och smärta, drog blankt för att klyfwa hufwudet på motståndaren, men denne för rekom honom och gaf honom med knytuäfwen ett sådant flag öfwer armen, att båda underarmens benpipor splittrades derwid, och fabeln flög bort ibland äskädarne. Wår kavaljer bjöd derefter armen åt fin dam och aflägsnade sig utan att nå gon fade ett ord deremot. Den öfwermodige, unge officeren, fom nu har ett öra oh en arm mindre, glömer nog ide så lätt den betan. En tidning säger: wem den wäldige tuktomästaren mar, weta wi ej med säkerhet, men troligen war det den berömde athleten, en fransman, ifrån cirkus Hinng, med fin unga fru. RER