Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1873, sida 2

Farväl med er Matts! Glöm ej: om söndag!? aFrukta ej, nådig herre, svarade fiskaren, bugande sig och skyndade hem. Rosenkind mötte honom vid källan bortom byn. En hotande sky hade lägrat sig på fiskarens panna. Du handlar just präktigt du!? sade fiskaren med illa dold vrede till sin dotter. Också är nu ditt öde afgjordt: om en månad skall du vigas med herru på Kopparfly.? ?Omöjligt, min far?, svarade flickan. äKHvad? du vågar göra invändningar då din far befaller, ropade fiskaren. ?Ja, min far, svarade Rosenkind värdigt. KOm vi ej vill se er dotter lik, måste ni afstå från ert beslut. Vill du då heller se din far fänslad föras till tinget? Vill du se honom instängd bland mördare och tjufvar? Har du hjerta i dig att se din gamle far på skampallen, på pålen? . . .7 Fadren hade vidrört en sträng, som direkte gick till dottrens hjerta och satte dess alla fibrer i vibration. Slaget träffade med kraft ... Han hade med de ord ban nyss uttalat förmått hvad han med de hårdaste maktord, med de strängaste hotelser ej skulle kunnat åstadkomma. ?Nåväl, min far, sade Rosenkind långsamt och högtigligt, i det en tår glänste i hennes öga. åbDå det gäller att rädda fadren från vanära, offrar sig det svaga lammet till rof åt den blodtörstige ulfven, som med blodigt uppspärradt gap väntar att få krossa det mellan sina tänder. Måtte Gud ej tillräkna mig för det jag bryter den ed jag svurit, men jag kan ej handla annorlunda . . 1