adag slår vad om att ingen annan än Niklas borrat din båto, inföll amiralen. ?Det gjorde han troligtvis innan han gick att sticka din koja i brand.? v,Ni har rätt, hr amiral!? utropade Sven. vJag påminner mig nu, att jag, då jag gick ned till byn om natten, såg en mörk skugga smyga nere vid stranden . . . Förbannelse öfver bofven!? ?Ja, ja, han fick också sin förtjenta lön! Jag önskar att vi hade ett sådant der bål i större skala, och att hvarenda ryss finge samma plats derpå, som du gaf Niklas!? skrattade amiralen. Jo jag kan för min del dithjeipa så många som möjligt, och hädanefter skall jag i hvarenda ryss tycka mig se en Niklas . . . aRätt så min gosse!o utropade amiralen. 4Gör så och jag vill håll tio mot ett, att du gör din lycka. Jag skall tills vidare antaga dig som min förste sven och du skall stå mig närmast i striden Sven grät af glädje. Kanske insmög bland glädjetårarne också en bitter sorgsen tår, då han tänkte på alla de faror, sow hotade hans Rosenkind. . (Forts.)