verat haom. Alt var lugnt och tyst, och Niklag hopade ned i båten, utslog med sin muskulösa had ett af de tunna borden, fastsatte det åter löt med några spikar, uttstötte vattnet som int:ängt, lade alt i ordning efter sig samt skyndade derifrån, tagande kosan åt skogskarten, der Sven med far och mor bodde. Snart var den korta vägen tillryggalagd. och snart smög Niklas omkring kojan, inom hvilken, efter hans förmenande, tre personer ujöto sömnens hvila. KJag skall steka dig som en näåtta l5. hviskade Niklas hånfullt. Både de gamle och deras yngel skall brinna. Hi, hi, hiloEfter att först hafva vältrat en tung sten mot dörren, hopsamlade Niklas en mängd torra grenar, halm och näfver, samt kringhvärfde dermed det lilla huset. Sedan upptog han ur fickan elddon, med hvilka han slog eld och antände nifvern och halmen. En tjock rök uppsteg först, sedan steg en ljus eldpelare hvirflande not skyn, och snart stod det lilla huset midt i t eldhaf. Elden frossade från det torra bränslet, och lågan upplyste klart den grönskande skogeu. Niklas drog sig hastigt undan upp i en hög ek, från hvars topp han, sjelf osedd, med ondskefull skadefröjd åskåda branden. (Forts.)