Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1873, sida 2

Gå ned i siskarbyn och säg till fiskaren Matts Olsson att jag önskar tala med honom! Haa skall genast inställa sig ... Förestår du? Skall ske nådig herre, sade drängen, gjorde en dum bugning och gick. En timma derefter stod fiskaren framför aden nådige herr Esrael. Jag vill tala med er om en sak, som skall göra både er och er dotters lycka, började Esrael. CJag har nemligen betlutat att gifta mig med henne — om ni tillåter? tillade gubben med en slipad blick. ?Nådige herre! svarade fiskaren, och tummade sin ludna mössa, churu skalljag rätt kunna uttolka den tacksamhet jag är skyldig er, som vill göra henne och mig den stora äran... ?Då är det sagdt,? sade gubben. 7Och som vi nu skola bli slägt, så kau ni vara viss om att det andra ni vet, aldrig skall bli upptäckt. Ack så god nådig herrn är, som vill. . .? äDå är det min vilja att vårt bröllop skall firas inom sex veckor, afbröt Esrael. aSom nådige berrn befaller. ?Men jag har hört, fortfor gubben, under det hans ansigte mörknande, att en fiskardräng vid namn Sven skulle vara bekant? med er dotter . . . Sådant der vill jag icke veta utaf! — Blir den der slusken er besvärlig, kan ni skicka bonom till evigheten, sjelf eller genom ombud . . . Ni förstår jag beskyddar er, ifall ni kommer i klistret igen.? Ja, det är för rasande med de der drängknölarnar, svarade fiskaren. Det finnes bland mina drängar en hedning, som heter Niklas, och den token har också blifvit kär i Rosa.?