Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1873, sida 2

Förträffligt, Mats siskare!o utropade Esrael leende. Hurudan karl är den der? Namnet tycks tillkännagifva att det är en skön pojke. KJa, en riktig galgfogel svarade fiskaren. ?En djefvul som hvarken skyr eld eller vatten. äDå är medlet snart funnet. Man hetsar den der blodhunden på Sven, under det man lofvar honom er dotters hand. Ni förstår att blod kommer att flyta ... En af dem faller . . 7 Det blir ej Niklas inföll fiskaren; aty dertill är han för lömsk och stark.? äOch sedan tvingar man den andra till att rymma under hot af lagens mellankomst .. Se der har ni hela planen ... Man rår ej för att man är hemma i konsten att skicka sina motståndare all verldens väg?, tillade Esrael skrymtande. ?Det må jag tillstå! utropade fiskaren förvånad. ?Pladdra nu ej om saken hvarken för hustru eller dotter, ty man känner fruntimmer . . .? Frukta ej det, nådig herre!? sade fiskaren säkert. Jag omtalar aldrig mina beslut, jag endast handlar.? ?Godt! Gå nu hem och styr alt till rätta. Adjö!? Fiskaren bugade sig och gick. III. Det var en herrlig afton i Juli, 1780. Solen hade dyss gömt sin glödande skifva i vesterhafvet, och den behagliga svalka, som efter en varm dag är oss så innerligt välkommen, började med den annalkande skymningen. En lätt bris lekte med blomvipporna på marken; tu