Räddaren. Humoresk af A. von Vinterfeld. Öfversättning af Ldh. (Forts. från n:r 28.) Nothnagel råkade på nytt ut för en kamp mellan mot hvarandra stridande känslor, ty om det än å ena sidan var för honom angenämt att icke exekutorerna syntes, så vra han å den andra rädd, att rådsherre-enkan ännu en gång hade upptäckt den unga flickan. Men den stora faran tycktes ha förlänat bonom ännu större kraft att handla. KSäg mig, kära barus, yttrade han efter en kort fundering till Aurora, aälskar ni hr Nörgel.v )Åck ja! svarade flickan med nerslagna blickar. Präktigt!? utropade Notknagel, råknade ut för en verklig hänförelse, då gifter ni er med honom . . . men hastigt . . . om ni icke blir för lycklig med den mannen, så finns ingen lycka mera här i verlden. ?Ja, det är mycket bra, fortfor den lilla, amen far vill icke ... han säger, att vi begge ha för litet penningar. äDet låter afhjelpa sig, sade rentieren med formligt bönfallande ton, ägör mig blott den enda tjensten och gift er med bonom . . . haf då en smula medlidande med mig . . . det angår ju min lefnadslycka och äfven er . .. gift er med honom och jag ger er två tusen thaler ... är ni belåten dermed ?9