?Och nu, svara mig öppet och utan omsvep, ädle man,? fortfor han vidare, uvär frukosteras här?? Ångeestsvetten började redan fukta rentierens panna. Ja . . . någon bestämd tid att frukostera har jag egetligen icke, stammade han. ejag äter vär jag är hungrig, men vanligen är jag icke hungrig. Nörgel rynkade missbelåten pannan. KNej. ser ni, det går iute anp, yttrade han klandrande; abestämd ordning måste jag ha, dervid är jag van. — Men vu måste ni vara god och visa mig min sängkammare .. jag måste kläda om mig; mina kläder äro ju aldeles våta. Jag skall ta några af eran Nothnagel kände sig alt mera illa till mods. Jag skall hemta hvad ni behöfvero, sade han derefter hastigt, emedan han började frukta, att den objudne gästen kunde falla på tanken att lägga sig i hans egen säng. ?Gerna för mig! svarade den andre, amen om jag får be . . . jag börjar redan känna snufva. Och dervid drog han Nothnagel bort till sig. grep helt ogeneradt i dennes byxficka, uppdrog den framstickande näsduken, och höll den hastigt framför ansigtet. I nästa ögonblick nös han. KPrositlo yttrade han, vänligt uickande mot sin värd. ?Tack svarade denne, fastän den andre nysit, och derefter aflägsnade han sig för att hemta torra kläder till sin gäst och likaledes påkläda sig sjelf dylika. Nothnagel hade knappt varit några minuter AA