Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1873, sida 2

Räddaren. Humoresk af A. von Vinterfeld. öÖrversättning af Ldh. (Forts. från n:r 26.) Den unge mannens min blef något mörkare. klluru? — Ni har räddat mig? frågade han med en stämma, som om han förkylt sig i vattnet. ?Ja, naturligtvis!? bekräftade den andre, blifvande alt vänligare; mitt namn är Nothnagel ... jag har med egen lifsfara dragit er upp ur vattnet. Den unge mannen sprang med ett hopp upp ifrån soffan, satte armarne i sidan, och trängde sig inpå sin räddare. ?Men det undanber jag mig, min herre! skrek han till honom; hur kan ni understå er att draga mig ur vattnet, utan min tillåtelse? — Hvad har ni för rättighet att blanda er i mina angelägenheter? — Vet ni icke, att sådant är ett angrepp på den personliga friheten ?? Nothnagel gjorde en obeskrifligt snöplig min, och gick några steg tillbaka. ?Kom ihåg det för framtiden . . . förstår ni mig?? . . . slutade den räddade sitt tal; Poch nu låter ni mig gå igen! — God morgon! Med dessa ord vände han sig om, och beredde sig att lemna rummet. Den arme Nothnagel uppfyldes af förskräckhu ängest; han fruktade att förlora den mödosamt förvärfvade.