Hans tal afbröts af den ena bifallsstormen efter den andra. Sedan hedersgästen slutat, afsjöng hr C. A. Larsson några af honom för tillfället författade verser, hwilka wäckte allmänt bifall. Förre talmannen Nils Larsson föreslog derefter i ett längre tal en skal för Norges storthing; han stildrade derwid de konstitutionella förhallandena och sökte wisa att den misstro, med hwilken de bada rikena tillförene hade betraktat hwarandra, nu bör jat gifwa mifa för en bättre upfattning. Sedan ordet förklarats fritt, uptrådde hr I. Rundbäck och föreslog i ett föredrag en skäl för brödrafolken, nordens frihet och själfständighet. Sedan hr Björnson ånyo tackat för den upmärts samhet, fom blifwit honom personligen bewisad, och, hwad som han ännu högre upskattade, för den wälwilja, fom uttalats imot Norge, slutade wid mid natt den i allo angenäma festen, i hwilken omkring 100 personer — alla, utom hedersgästen, rifsdagsmän — deltoao. Tryckfrihetsmål. Det af grefwe Sparre mot answarige utgifwaren af Aftonbladet hr A. Soblman anhängiggjorda trydfrihetsätalet förewar i torsdags för första gången till behandling wid råd: husrättens tredje afdelning. Swaranden instälde sig personligen och för käranden tillstädestom vise håradshöfdingen A. O. Beckman. Till en början uplästes stämningsmemorialet, som war af följande lydelse: oUnder en lång följd af år hafwa i i tidningen 2 Aftonbladet förekommit en mångd dels diktade upgifter, dels wrängda framställningar åsyftande att förwilla allmänheten i fråga om sawäl min enffilda mandel som min offentliga werksamhet. Dessa i mer än 12 år fortsatta angrepp, synbarligen ut gående från samma fälla, den nämligen hwarifrån referenterna om riksdagsförhandlingarna till tidningen ingå, har jag alt hittils med tystnad för dragit i den förmodan, att illwiljan en gång skulle tröttna. Jag har derför högst fällan insändt reklamationer, och då det någon gång fett, hafwa de wanligast icke intagits i tidningen. Detta sonsekvent fullföljda system, fom nu ånyo framträder i de uti tidningen nyligen intagna artiklar angående den nu påbörjade rifsdagen, fan likwäl, då det updiktar wissa för mig graverande fakta, hwilka aldrig up: tagas till wederläggning, omsider bibringa allmän: heten den mening, att dikten wore werklighet. Jag nödgas fåledes påkalla domstolens upmärksamhet på under den senaste tiden fortsatta bemödanden i nämnda riktning, hwilka framträda i 2:ne n:r af tidningen nämligen för den 23 sistl. januari och den 8 innewarande februari, innehållande det sörra följande ord: Att grefwe Erik Sparre efter att i fjorton riksdagar hafwa warit ledamot af, och wid de flesta ordförande i lagutskottet, blifwit utesluten från ledamotskap i utskottet, har utan twifwel min: dre fin grund i partihänfyn, än i den tämligen allmänt utbredda meningen, att han begagnat fin ställning sasom ordförande i utskottet till undanffjutande af åtssilliga wigtiga frågor, för hwilka han warit mindre intresserad — samt det senare en längre artikel, fom börjar med orden: Grund Yaga ändringen ifuller och slutar med ffulle med: öra. Sedan jag i en till tidningens utgifware stäld skrifwelse, fom bewisligen blifvit den I innewarande månad å tidningens byrå aflemnad, anhållit om in: tagande af en reklamation emot den först nämnda artikeln såsom för min ära samt borgerliga namn och rykte förklenlig, hwilken reklamation i en annan tidning, som aftryckt Aftonbladsartikeln, wälwilligt intagits, men denna min skrifwelse alt hittills lemnats utan alt afseende, få blef derimot fort derefter synlig den senare artikeln, innehållande bland annat följande: Må en häpen werld lyssna och erfara den stora sanningen, sådan den flödade från wishetsbrunnen: grefwe Erik Sparres läppar: Orsaken (till Frankrikes alla olyckor) war helt enkelt den, att i Frankrike funnits premierministrar, ådagaläggande detta samma tendens att genom att tillägga mig absurda ytranden, förlöjliga mia och henne värdio. att verka något för det menskli