Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1873, sida 3

Wibdcer. Malmö Handels: och Sjöfartstidning meddelar efter en norsk tidning följande, fom utan twifwel innehåller beaktanswärda sanningar, och hwillet wi derför taga oss friheten meddela: Det ermras om, hurusom föräldrar, af sann kärlek till sina döttrar, söka gifwa dem den bästa möjliga upfostran, bade i sedligt och intellektuelt asseende oh huru deras marmare önffan och fträfz wan utan twifwel är, att de måtte blifwa redbara, uplysia oc dugliga menniskor i lifvet. Till ups fostran bör utan twiswel och ett osörderfwadt fförhetssinne och en stark känsla af det passande oh anständiga Men när man så kommer till hand: ling, när det gäller att lifwet — uti wäsen. hållning och drägt — tillämpa dessa grundsatser, så möter modet för dagen, och då är allt bortsopadt. Den moderna damen, yttrar författaren, — 20M hwem mill ej nu wara modern? — företer med onaturlig utstyrsel, fom modet nu föreskrifwer, på hufwud oh rygg en komisk figur, och baltoiletten är — förlåt uttrycket — rent af oskicklig, gif wande det intryck, att det är bärarinnan mera maktpåliggande att winna ett twifwelaktigt behag än att iakttaga det decurum; fom är fvinnans fö naste prydnad. Huru en fader fan tillåta fin dotter att upträda i en sådan kostmn, är obegripligt, och huru en moder kan fröjda sig deråt, är — såsom mycket annat med det täcka könet — en gåta Författaren fortfar: det är ofantligt, att den utweckläde, bildade smaken, att krinnans fina känsla för det riktiga, passande och sköna, hafwa här få swårt att göra sig gällande, i det man utan förnuft hyllar modets ytterligheter och gör sig till ett åtlöje genom att utan all kretik utstyra sin person på det barocka wis, fom nutidens osköna mod upställer fom möns ster. Man beundrar gothiken. men upträder iroccoco, arbetande samtidigt på harmonien i i det inre och disharmonien i det yttre — Det går ej an att wara annorlunda än andra heter det. Och mången familjefader får dess wärre hårdt nog röna det olyckliga i denna oaflåtliga täflan att öfwerflugla hwarandra. De lägre klasserna, ända till tjenstfolket, wilja naturligtwis wara med och anstrånga fig för att ej komma efter, och efterfom modet ständigt wäxlar och framträder i altmer extravaganta former, få wållar det onda föredömet hos de mindre bemedlade ansirängningar, fom de ide funna bära. Det är en werllig olycka, men gudbewars, på modet ffola ju alla wara. och ariper sjukdomen altmer omkring fig och blir, genom må förderfliga werkningar, ett samhällsondt af farlig art. Fråga läkaren. Som samwetsgrann man skall han säga er, att er dotters klädsel är förderflig för hennes hälsa och att deri ligger arunz den till flera af de farliga sjnkdomar, fom tidigt förswagar unga damer och dana blifwande mödrar för ett sjukligt och ömkligt slägte. Ert eget för nuft och samwete borde säga er, att ni handlar oklokt, ty hwad ni upbygger med ena handen, nedrifwer ni med den andra Ni utaifwer mödet penningar till hwad fom fan skaffa henne andens och hjertats daning och låter henne tillegna fig allt, som kan warda henne en källa till gagn och glädje i lifwet, men ni gifwer ännu mera penningar till hennes onödiga toiletter, hwarwid hennes båg och anlag ledes i en riktning, fom fan och ifall blifwa förderflig för hennes lekamligaroch and: liga helsa. Hwartill gagnar all denna bildning, när hon på andra sidan upfostras till en mode docka, hwars tankar och drömmar wända sig kring idel fåfänglighet och förströelser, hwilka göra henne offidlig för lifwet? — Det är i sanning en ups byglig syn, dessa unga skoldamer, med det far shionabla utseendet, hatten på näsan, ett uplag af kjortlar, skor med spetsiga klackar, o. s. w. To, det är en god början på tliffveta wäg. Od hållningen sedan — den blir derefter, förkonstlad oh mer eller mindre okvinlig. — — . : J denna anda fortgår författaren och i ännu mera starka ordalag, än wi här welat återgifwa. Saken är imellertid icke att le åt — trots dess komiska sida — od hänger utan twifwel nära fame man med hela frågan om upfostran och det unga skägtets daning, hwartåt tänkande män och kvinnor i alla länder egna sin lifliga upmärksamhet. Frågan är i sjelfwa werket, huruwida man eger rätt att få sätta sina barns framtida wälfärd på spel som här sker, för att i klädedrägten följa detta s. k.mode, fom uttänkes af modisterna i Paris och utbredes af denna stads mer eller mindre förwillade kvinnor. Och detta, huru galet, skadligt och oskönt detta mod än må wara, huru mycket det än må wanställa hufwud och anlete, hela den i sig så ädla menniskogestalten! Wäl anse wi, att klädedrägten, såsom alt annat, är underkastad wissa wexlingar, och att en hwar will följa med det, hwarwid ögat blifwit wandt, för att ej förefalla underligt; men mellan denna känsla och äflan att drifwa ett förwändt mod ännu widare till ytter lighet, ligger ett stort swalg. Utan twifwel widrör man här en af de s. k. UAIIAAHAAn Flarafarnnga fasan FFHCA...