Charad. Förnäma fröken lopp likjom ett barn åstad: Att gå prydentligt war wäl eljes hennes wana; Men nu i dag, ack, nu war hon så rysligt glad: Hon nått en sällhet högre än hon wågat ana; Och trappan tog hon nästan i ett enda fprång Trots gumman etiquette och nästans lust att klandra; Men huru lätt hon flyger, plötsligt, på en gång Hon snaswar, faller — aj, det war en swår mitt andra! 75, statt mig un mitt jörfta!, högt hon ropar till, (HKär ligger jag ju nu med benet fönderbrutet — Och ropet nådde herr baron: han hjelpa mill Och löper genom rum och trapdor oförtrutet. Men att schinjongen uti fallet ramlat af, Det tyda wi, jmått folk, en blott mitt hela roara. En fröfen bättre met: det första ord hon gaf War detta utrop: Säg, hwar är schinjongen? froara! Det förstås: en riktig frölen! (N. A.) Ordet meddelas i nästa n:r. Ordet till charaden i föregående n:r är: Mårteusgås.