ligt, att derigenom erhålla kannedom om inotftåndarens tankar i hwarjehanda affeenden. — — — Medbrodern Rosenberg har nyss ytrat att bondeståndet bör genom fortfarande undfallenhet frälla fig få, att det ej stöter fig med hwarken k. m:t eller fina medständer. Jag hemftäller doc till hans eget omdöme, huruwida i min motion finnes nås got enda ord, fom fan blott misstänkas såsom ftötande; ty jag har, så widt jag fan je, blott gifwit medständen ett tillfälle att wisa, det de i lika hög grad som bondestandet hylla och wörda fin fonung. För öfrigt mill jag aldeles ide gå in på den fatjen, att bondeständet skall genom eftergift i ffattebewillningar köpa sig gunst af ware sig k. mtt eller fina medständer. Hr Paul Fritz Mengel ytrade fig emot Fröningen, wille ide heller lemna något bidrag till foftnaderna. Skulle gerna welat fordra att de tre stand, fom uttalat fig för kröningen, sjelfwa bekostade densamma och att bondeftåndet befriades från kröningskostnaderna mot det att ständet afsade fig all rätt att deltaga i kröningsstäten, som wore lantifverad och betydelselös. Or Bergström wille att diekussionen härom skulle ur protokollet utgå, något som br Mengel imellertid motsatte fig, fajt hållande wid sitt första yrkande rörande utlätandet om detta frispektakel, fom kallas kröning — och tack ware hr Mengel, hafwa wi sålunda bliswit satta i tillfälle att meddela förestående. Det är blott att bekaga att hr Mengel icke nu är ledamot af andra kammaren. Han skulle då utan twifwel med sin kvickhet och skärpa och, framför alt, med fina wäl kända radikala åsigter hålla på rätta mwägen dem fom nu gå och fundera på huru de skola i denna sak funna tjena både Gudi oc mammon. Från Norge. J nofia Dagbladet läfes följande luftiga kröningstankar. Karl Johan kröntes ... biskop Bjugge helsade drotten, men den tmåtungade talaren fit för fin predikan fina fönjterrutor inslagna; hwitklådda damer strödde blomster för kungens fötter; ämbetsmånnen slukade swensla ordnar sa hastigt som de hunno utkastas. — — Kom så en ny kröningsfråga 1845 till stortinget. Mottagandet blef dock ej oblandadt wälwilligt, 21 representanter röstade nej oc bland dem Morgenbladets dawarande redaktör A. B. Stabell (det war den tiden, det!) Sedan förslaget imellertid blifwit bifallet oh kungen allernådigst förklarat fig willig att gå in derpa, bewiljades 40,000 fpefiedaler (160,000 rdr swenskt). År gick efter år utan att kröningen fom till stand. Men år 1851, då det ånyo blef fråga om att kröningen skulle wertftällas, wisade det fig plötsligt, att mer än hälften af den bewiljade summan redan war utgifiven till reparation och möblering af en pasfande fungaboftad i Trondhjem. Stor upståndelse! Skarpa ytranden, men — ett nytt förslag om ett ytterligare anslag af 12,600 spesiedaler blef ide desto mindre bifallet, mot en minoritet af endast 14 röster, deribland Jaabeck oc Chr. Fohnsen, Folktidenjes och Alnmewennens redaktörer. Det är werkligen märkwärdigt, hwilken motwilja herrar journalister altid haft för kröningsståten! 1845 war det Stabell, 1851 de twå nyss nämde herrarne, och i dessa dagar är det åter en journalist, hr Hedin, som derborta i Swerge fatt fig på bakbenen och gjort ett föga underdånigt motstand. Konung Oskar lät imellertid ej fröna fig i Norge, men han lefde lika aktad för det. 1859 fatt konung Karl på tronen och få fom till stortinget åter en kröningsfraga. Denna segrade med endast tre rösters öfwerwigt; 148,000 rdr anslogos. Men 1862 maste ytterligare 96,000 rdr anslås för samma ändamål, enär första anslaget ej räckt till. Bland utgifterna uptogs en post till en kammarherre, som fit betalning för att sätta fig in i jammanfättningen och bruket af kröningsregalierna, fröninges kantaten betaltes med 14,400 rdr, ide att förglömma smörjelsen, fom man hade köpt på apoteket Swan och afseende på hwilken man war i den dödligafte förlägenhet om huru den ffulle betalas — det gick naturligtwis icke an att låta det stanna