——— —4:—1s dsMsftssfäsAdAAlnsngag )Derför, att detta svar skulle bafva ådragit mig straff, sennor Villavicemio, svarade Sebastian, hvars drag, likasom elevernas, efter mästarens bortgående tycktes hafva återfått uptt lif. )Nå, jag bar skäligt hopp att tro, att du i morgon icke slipper undan med din Zombi! utbröt Mendez. ?Tala icke illa om Zombi, sennor Mendez sade Sebastian, likasom om han blifvit förskräckt, ty se — huru san hämnat sig på högra armen af er Johannes; den är åtminstone en half aln längre, än den andra. Sebastian har rätt, Mendez, sade Pietro, lutandr sig öfver till sin grannes stafflett. Armen är för lång. Men säg oss, Sebastian kvem är Zombi? ?Ja ja, Sebastian, säg oss hvem Zombi är?? utbröto flera stämmor på en gång. Jag har aldrig sett honom, min far hörde af sin farfar, som lika så litet sett honom, att han skall vara ett spöke, en ond ande, som hvarje natt besöker jorden för att åstadkomma olycka.? Jag skulle önska att om dagen kunna göra det, som han gör om natten, sade Tobar. ?Tag hit något gult, Sebastian! Tror ni icke, att det är gult tillräckligt. sennor? frågade Sebastian. Betrackta min bild, Sebestian: är den för gul? frågade Yerez. Tvärtom, sennor, eder bild är för blå — för djup, mörk blå. Vattnet är blått, träden äro blå. Gör ni med afsigt altsammans blått? Nej, det gör jag i sanning icke! sade Yerez.