blir på sin plats och intet finnes på de unga herrarnes taflor, hvad då? — Det är något annat! i stället för tjugo, får du trettio rapp. Nog nu — till arbetet, mina vänner.? Undervisningen började, och under densamma rådde den djupaste tystnad. Murillos entusiasm för den höga konst, för hvilken han hade att tacka sin stora förmögenhet och sitt glänsande rykte, var så stor, att han icke skulle hafva tält. om en af hans elever hade vågat, att i hans närvaro yttra ett enda profant ord; och under profana ord förstod mästaren hvarje ord, som icke hade afseende på konsten, Så snart Murillo lemnade ateliern, tycktes hvar och en vilja taga sin skada ingen för den honom ålagda tystnaden. Om under mästarens närvaro alt tycktes vara dödt, så var hans bortgående tecknet till lifvets återvändande; till och med staffletterne tycktes erhålla lif. Alldenstund alla elevernes tankar i detta ögonblick voro upptagne af det föremål, som till och med väckt mästarens uppmärksamhet, så vände sig genast åter samtalet på dessa små skapelser, dessa fina, intagande, älskliga gestalter, som hvarje morgon voro framkallade på duken och hvarje natt åter försvunno — för att gifva plats åt andra. Säg oss nu, Sebastian, började Villavicemio, så snart dörren blifvit stängd efter Murillo och man icke längre kunde höra ljudet af hans steg, säg oss, hvarför gaf du icke mästaren, då han frågade dig hvem som gjort alt detta, samma svar som oss, att det var Zombi??