sedan uproren i Böhmen, Wien och Ungern wisat, att han saknade sina folks förtroende. 9. Hertig Fosef af Altenburg nedlade 1848 re geringen i fin harm, för det han nödgades antaga en friare författning. 10. Karl Albert, fonung af Sardinien lemnade efter den olyckliga drabbningen wid Novara 1849 kronan åt fin fon, för att derigenom möjliggöra en för sitt land billigare fred med Österrike, än fom kunnat fås, om han kvarstannat. Härtill funna widare räknas såsom 11 oc 12 franska konungarne Karl den X och Ludvig Filip, fom, den förre år 1830 oc den fednare år 1848, afsade fig kronan till förmån för fina sonsöner. Båda gjorde det, för att rädda kronan åt fin ätt, och båda wäntade i sin förblindelse få länge, til dess det war för sent, och ej endast de själfwa för lorade kronorna utan äfwen ätten jämte dem själfwa. Det är imellertid en underbar företeelse att då härtill sasom den 13 lägges Amadeo af Spanien, som nysss afsagt fig kronan, af detta antal af 13 från tronen skenbart friwilligt nedstigande regenter ej mindre än 4 tillhört samma ätt, nämligen n:r 2, 5, 10 oc 13. Wi se saledes, att 1848 års rörelser böjde furstarnes stolthet wida kraftigare än 1830 färs, ty de då afsatte twå tyska furstarne upgafwo dock ej fina anspräk, ehuru wisserligen den ene kurfursten Wilhelm af Hessen lemnade hela regeringen åt sin son under titeln af medregentskap.