Sebastian Gomez, Murillos mulatt. Berättelse af Rosenhain. (Forts. från n:r 21.) aSäg mig då, hvem det är, som om natten eller om morgonen kommer här i ateliern, innan eleverna infiona sig? Hvem är det? svara! isiIngen, mästerla svarade den lille mulatten förskräckt och fingrade på knapparne i sin skjortarm. aIngen? Du ljuger, äraförgätne pojke. Du ljuger! Har icke du, likasom vi, ögon att se med? Och Murillo pekade på hufvudet af jungfrun på Villavicemios tafla. äaIngen — utom jag — mäster, derpå kan jag svära! sade Sebastian med hopknappta händer. ?Hör då hvad jag säger! sade Murillo med allvarsam blick och högtidlig stämma. xJag vill veta hvem det är, som målat detta hufvud af jungfrun; hörer du? Jag vill veta det, det säger jag dig. Denna natt skall du vaka i stället att sofva, och om du tills i morgon bittida icke har upptäckt den skyldige, så skall jag af min majordomus, som du vet icke lägger fingrarne emellan, låta gifva dig tjugo rapp. Kom i håg hvad jag sagt dig. Men jag tror du brummar? Har du något att anföra, så tala, jag tillåter dig. Jag vill bara fråga, mäster, sade Sebastian med tårar i ögonen, om nu i natt alting