Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1873, sida 3

Ssllllhallets ckonomi. (En serie populära föreläsningar af professor James E. Thorold Rogers. Åswers. i sammandrag ) (Ur N.P.) i VIL Arbetslönens olila höjd. Likasom den ena riksdalern kan ge högre ränta än en annan, utan större beswär för egaren, eller den ena butiken lämpa sig förmonligare för en affär än en annan lika god butik, så kan äfwen en person göra fig långt siörre inkomster än en annan. Detta förhållande har fin grund deri, att likasom den ena riksdalern, på sätt wi i artikeln III utwedlade angående jordräntan, har åtskfilliga företräden framför den andra, så ger en större förmåga några personer fördelar framför andra, som arbeta i samma yrke. Dessa fördelar göra sig i synnerhet gällande i fråga om andligt arbete. Besitter en wanlig arbetare någon större förmåga, ftannar han fällan länge fvar i fin ursprunglige ställning; han winner deremot oftast befrielse frar arbetet med handen, emedan han är mäktig att arbeta med hufwudet. i Wi ha papekat denna skilnad i förmåga, eme dan den utgör den enda omständighet, som hin. drar den regel, wi nu ämna framlägga, från at bli allmängiltig, nämligen att lönen för alt slage arbete eller tjenit, som erbjudes och mottages, rät. tar fig efter kostnaderna för arbetarens utbildning och uppehallande. Wi anwände orden arbetc eller tjenst, fom erbjudes och mottages, emedan en sak ej eger något wärde, om tillfälle saknas till dess förbrukning; oh samma förhållande inträffar äfven, när hwad fom erbjudes öfwerstiger förbrutningen. Wi begagna oss emellertid af den oms ständighet fom eger rum, när omfattningen af det erbjudna arbetet motswarar efterfrågan, emedan wi deraf funna sluta oss till, hurudana förhållandena stulle wara, när efterfrågan öfwerstege ebjudandet, eller twärtom. Tid efter annan fiiga och falla de olika slagen af arbete i wärde, alt efter fom man är i ftörre eller mindre behof af dem. Taga wi äfwen dessa omständigheter i skärskadande, skola mi få fe, att den allmänna regeln håller streck. En arbetare betalas ej i förhallande till betydenheten af det arbete, han utför, eller den skicklighet, hwarmed han utför det, utan i förhål: lande till den kostnad, fom kräfwes för att göra honom duglig till det arbete, han ffall utföra. Churu ingen utför så olikartade arbeten, fom jordbruksarbetaren, undfår denne i allmänhet blott en jämförelsewis ringa lön. Skälet härtill är, att det kostar blott föga att göra honom duglig till fitt arbete, enär han gemenligen ända från barnaåren wänjes mid arbete på jorden och efterhand utbildas, på samma gång han deraf har någon liten förtjenst. Menniffan liknar maskinen: det medför kostnad att göra henne duglig till arbete, hon skall ha föda, för att kunna fortfara att arbeta, likasom maskinen får fin rörelsekraft af bränslet; och likt denna bibehåller den menskliga mafti nen sin fulla kraft blott en wiss tid samt stannar slutligen helt och hallet.