Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1873, sida 3

antages lemna affallswirke till j stig kol, saledes c:a 300,000 stigar kol årligen. Läggas nu härtill 150,000 stigar skogsfol, få representera dessa 450,000 stigar kol, med beräk ning af vs stig kol på 1 lentner tackjärn, en produktion af 2 2 millioner sentner motfwarande till ett medelwärde af 5: 50 nära 14 mill. rdr rmt, hwilket belopp är få mydet aftningswärdare, fom detsamma kan alstras af landets egna rudematerier, och i synnerhet winna wid jämförelse med Norrlands nuwarande tadjärnsproduktion, fom knappast upgår till mill. sentner årligen. Följande kalkyl lemnar en öfwerblick of hwad förtjänjt denna industri lemnar produsenten. Jill 1 sentner tadjärn atgå wanligen 2, fentner malm samt knappa 2 tunnor träkolll siig — 12 tunnor) beräknade efter ett medelpris af I ror pr stig. 214 sentner malm levererad i Srömsholm eller Gefle a 60 öre... bdor 1: 35. Transport emedelfrakt af 22 öre pr sentner) — 50. 2 tunnor kol a 75 ör. rdr 1:50 Kabbd. —5. Arbetslnnll4l. —25. Diverse kostnader. .. — 15. . 1 sentner tadjärn rdr 3: 80. Till ett medelförsäljningspris af 50 rdr 50 öre erhålles saledes en nettowinst af 50 prosent på tadjärnet, oberäknadt det höga pris, fom beräknas för tråkolen. Tillwerkningspriset kommer ytterligare att nedsättae, då järnwägarne Ludwika —Falun och) Nors berg—Storwik 1874—1875 blifwa särdiga och da malmen levereras i Gefle, fran hwilken hamn frakten till de norra orterna är billigare än från Strömsholm. Tages nu betraktande att anläggningskostnaden för en masugn för angkraft är cirka 110,000 rdr, är lätt inse fördelen för då olika sågwerksegarne inom samma flodområde att assosiera fig för up: förande af dylika, för att tillgodogöra dels fågaffallet, dels på ett rationelt sätt de betydliga folskogar, fom finnas längs norrländska kuststräckan fran Gefle till Haparanda. Då om ett par år järnwägarne från dergslagerna blifwa färdiga, fan derifran paräknas vouttömlig tillförsel af järnmalm. Denna samfärdsel mellan Norrlands ffogsprodukter och bergslagernas malmer kommer att gif wa ökadt lif åt såwäl järnwägar fom sjöfarten: troligen öswertråffande de djärfwaste förhoppnin gar, enär för att transportera erforderlig malm för tillwerkning af 2 mill. sentner tackjärn, erfordras med jämn sysselsättning, 50 ångare om 3 a 400 tons. En naturlig följd af denna ökade tillgång på tadjärn och behof af tonnage blifwer anläggande af skeppswarf i förening med walswerk och mefaniska werkstäder för fartygsbygnad af fårväl järn som trä. i — — ——— ——— ——————