Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1873, sida 2

grinar oss en djefvul tillmöte från ett hörn af taflan och visar oss sina horn; än finner man åter ett englahufvud, än ett gubbhufvud eller profilen af en ung flicka, än karikatyren af nägon främling, som dagen förut besökt ateliern. Kort, sennor Murillo, jag vet icke när jag skulle sluta om jag ville berätta alla de öfvernaturliga saker, som hvarje natt föregå i vår atelier.? sÅr Gaspar en sömngängare?9 frågade Villavicemio sig mästare. Nej; men om han än vore det, kan man dock ej antaga, att hon om natten med slutna ögon skulle måla bättre, än om dagen med öppna. Nej, mina unga vänner, den som har målat detta, är mera än elev mera än en kopist. Det är ej korrekt, det är fulländadt! men geniets heliga eld talar ur dessa penseldrag. Men i alla fall skall det blifva lätt att få reda på gerningsmannen. — Sebastian!? Om ni hoppas att bringa något ut ur Sebastian, sennor, sade Villavicemio, så får jag underrätta ev — att han vet lika litet som vi; — dock nej, jag misstager mig, han påstår, att det är Zombi. ?Det skola vi snart få se. Sebastiaa ha allär är jag, mäster! sade den lille mulatten, som hade skyndat fram vid första kalelsen. kHar jag icke befallt dig att sofva här harje natt?) 7Jo, mäster. KOch sofver du här? cJo, mäster! FFAHUAA