i början kallelsen. Derefter kommo sju, som woro sårade. Alla de öfrige woro ihjälskjutne eller lågo få swårt lemlästade, wältrade i blodpölen, att de måste bäras upp på däck. De döde till ett antal af 40 kastades genast öfwer bord. Men hwad skulle man göra med de swårt sårade? Der funnos icke mindre än 35 sådana. Säsom waror betraktade bade dessa menniskor förlorat wärde, och det war farligt att hafwa dem ombord, emedan man kunde råka ut för någon visiterande britisk örlogsman. Äfwen de kastades fördenskull i hafwet. För dem bland be sättningen, fom ännu bibehållit en gnista af menft lig känsla, war detta det swåraste göremålet. Det fanns bland offren halfwuxna wälbildade gossar med wackra och milda anletsdrag och uttrycksfulla ögon, fom bedjande fäste fig på bödlarne, när dessa lyfte dem öfwer relingen, för att kasta dem ned till de kring briggen simmande hajarne. Des ras händer grepo krampaktigt tag i matrosernas fläder, deras läppar bådo på ett språk, fom åtminstone bödlarnes hjertan begrepo: men om dessa twekade, stod bakom dem en man, som upmanade dem — och upmanade dem i Jeju Kristi namn — att fullborda gerningen. Denne man war ffeppåläkaren dr Murray. Ty det hemskaste i taflan, fom denna rättegång afslöjat, är owedersägligen, att religionen fyftematiskt brukades som ett medel att döfwa befättningens samwete. Det war ett fromt lif ombord å briggen Carl. Morgonz oh äftonbönerna förfummades aldrig. Alla grymheterna inwigdes med bön. När briggen låg utanför någon af de sköna polynesiska öarne, och man säg, att infödingarne redde fig till att komma ut i fina kanoter, upftäldes manskapet och dr Murray predikade och nedkallade himmelens wälsignelse öfwer hwad göras skulle. Först derefter grep man till jernwigterna och sänkte kanoterna. När en eler annan af bee fättningen kände ånger öfwer de gräsligheter fom söröfwades — och under rättegången ådagalade, att de flesta af sjömännen, när de togo hyra å Carl, ej wisste hwartill man ämnade bruka dem — då war altid dr Murray till hands fom fam wetströstare. Han medgaf, att det war ett fora ligt yrke man bedref; men, fade han, den fom twekar att fullgöra hwad fom här är nödwändigt, begår dermed den ftörfta fynden, ty han twiflar på att wår herre Kristus fan och will bära i wårt ställe bördan af wåra missgerningar. Enligt tidningarne med den sista posten från Australien äro kaptenen Fosef Armstrong och ftyrmannen Charles Dowden dömde till döden, men benådade med lifstids twångsarbete, enär under rättegången updagats, att den wärste brottslingen war dr Murray eller just samme man, fom, då misstankarne med hänseende till briggen Carl mat: nade och en rättegång war sannolik, skyndade att anmäla fig fom kronovitne, för att sjelf undslippa answar. Det är bewisadt, att Murray war egare till fartyget, och att hela affären drejs för hans räkning. i Allmänna meningen i Australien är i hög grad upretad öfwer att Murray står båtkomlig för Iagens straffande arm. Men då han antogs til ronovitne anade ingen, att han war den främe ite brottslingen, och hade man ide ingått på hans anbud att upträda som vitne mot medbrottslingarne, skulle saken swårligen dlifwit så utredd som hon nu är. Af besättningen äro fyra man anklagade för mord och wänta ännu sin dom. Tre andra äro för misshandel dömda till twå års fängelse. Engelska och ustraliska pressen upmanar enhälligt britiska regeringen att widtaga de kraftigaste åtgärder till denna nya slafhandels undertrycdan: de. Man fan oc wara öfwertygad, att så skall ske. (6. H. o. S:T) Samhällets ckonomi. (En serie populära föreläsningar af professor James C. Thorold Rogers. Öfwers. i sammandrag.) (Ur NP.) VI. Olikheten i arbete. Ju mera arbetet delas, def ftörre blir ffidligheten hos dem som sysselsätta fig med de olika slagen deraf. Öfning ger färdighet, säger ord: språket; genom flitig öfning blir man i stånd att utföra ett arbete få raskt och få wäl, att de, fom ide ega samma öfning, förmånas att arbetet fan sålunda utföras. Men raffhet och duglighet betyda detsamma fom billighet och bidraga till att åstadkomma hwad wi kallat det största kapital arbete med minsta ansträngning. Om hwar och en gjorde allting åt sig sjelf, wore han ej i stånd att göra någonting så wäl, som en annan, hwilken toge sig för att göra blott en sak eller endast en del af en sak. Det är wisserligen mycket nyttigt att wara kunnig i mycket, men det är förståndigt att hålla sig till blott ett yrke. Naturen sjelf wisar oss detta i stor skala. Olika trakter framalstra olika produkter, så t. ex. en trakt ÅpAAn Ah tho on annanm hmoto en tyrgic ra