miare undersökningar angående Zunis-folfets seder, bruk och förwandtskap med närboende stammar. Det katolska presterskapet utvecklar i Frankrike en stor werksamhet. Det gäller att åter göra Frankrike till Påfwens Iydiga slafland. För winnande af detta mål måfte regeringens fträfwanden för folkuplysningen motarbetas, den nus mwarande regeringen störtas och en påfwen slafwiskt tillgifwen furste göras till landets regent. Den i Hamburg utkommande tidningen Der Freischtz för den 23 januari innehåller härom följande up: lysande artikel: Under de ständiga slitningarne i Frankrike är det endaft ett parti, fom tydligen befinner fig i ständig tillwäxt och detta är preftpartiet. De fmwårigheter, fom detta parti bereder regeringen fran träda ide i öppen dag, men de äro just derför få mycket farligare. Partiet werkar för närwarande i Frankrike på tre sätt. För det förfta träder det här, liksom i andra länder, på det bestämdaste emot underwisningswäsendets höjande, det bekämpar den obligatoriska och afgiftsfria folkunderwisningen. För det andra söker det att, så långt det förmär, störa det goda förhållandet mellan Frankrike och Italien. Den franska gesandtens wid Vatikanen afskedstagande och hans ersättande med herr de Corcelles äro händelser, fom ställa ultramontanernas intriger i ett klart ljus. För det tredje söker prestpartiet att winna anfeende och inflytande hos hären. Denna fida af deras werksamhet är lika ny fom beaktanswärd oh genom densamma kan man draga temligen säkra slutsatser om par: tiets afsigter. Man kan knappt taga en fransk tidning i handen, utan att deruti fivna någon ncs tis om det lifliga intresse, fom presterna wisa här ren. De i Frankrike nyligen införda militärkludbarne räkna prester till de flitigafte och helst fedda besökarne. Ja fal hafwa förekommit, då antalet af medlemmar militärklubbarne har till lika stor del utgjorts af prester fom af militärer. Til oh med biskopar oc erkebiskopar hafwa icke försmätt att i klubbarne göra sin upwaktning för sina med det werldsliga swärdet bewäpnade kolleger. Hwarthän denna förening af dessa bäda organiserade makter sigtar, är icke swårt att gissa. Det gäller att komma Päfwen till hjelp och att angripa dennes mäktigaste motståndare. Fust på denna del af presternas agitationer i Frankrike skulle man i Tyoskland hafwa ett waksamt öga. Tidningen ÅCarlshamn, fom återgifwer denna upsats, tillägger för egen del fom följer: Hwad Der Freifjdhig här antyder, att näm ligen ett religionskrig mot Tyskland är de franske presternas yttersta syfte, hålla wi för mycket fan: nolikt. Det är ju nu också kändt, att det sista kriget mellan dessa stater egentligen war ett religionskrig. Största delen af det swenska folkat war derunder få slaget med blindhet, att det egnade hela wärmen af fin sympati åt wåra trosbröders fiende. Nu tyda mången efter en lugnare befinning fe faz fen helt annorlunda än då. Hwilket är naturligare än att wi sluta oss till tyskarne, med hwilka wi äro förenade genom slägtskapens band, med hwilka wi hafwa gemenfam tro, från hwilka mi erhållit en få stor del af wår kultur och med hwilka en få liflig handelsförbindelser? Det är fannt, att för ett riktigt tillitsfullt anslutande till Tyskland finns för oss ett hinder deruti, att Preussen ej ännu har upfyllt sin i pragerfreden gjorda för: pligtelse att åt Danmark återlemna norra Sölesvig. Måtte Preussen från fig aftwå denna ffams fläck, detta borde till och med klokheten bjuda, ty nordens wänskap fan måhända i en framtid blifwa af ide få litet wärde för wåra södra grannar. J hwilket fall som helst fan brytande af ett heliat befwuret fördrag aldrig lända någon till wäl signelse. Menniskoröfvare. Medan britiska regeringen är på wäg att widtaga åtgärder att hämma den af araber, portugiser och fransmän bedrifna flafhandeln vå östafrikanska kusten, har hon plötsligen