omständligen återgifwas, skola wi dot meddela det hufwudsakliga af den ruskiga tilldragelsen. J sagde by bor en supig skomakare, kand för ett waldsamt och obändigt lynne, hwilket redan flera gånger fört honom i konflikt med lagen. Han hade det oaktadt funnit en kvinna, som icke afskräcktes att med honom knyta aktenskapets band. Hon hade wid jultiden födt ett barn, men denna oms ständighet afhöll ide mannen fran att fortsätta sitt stormiga lefnadssätt. En afton för ej så länge sedan inkom i hans stuga en åfrisk kamrat, ffräddare till yrket, och inbjöd skomakaren att i sitt sällfkap begifwa fig till en gård i grannskapet, der något flags gille hölls, och der altså tillfälle till smederfvitelje fanns. Oaktadt hustruns böner följde skomakaren med, men under wägen till gillearden berättade skräddaren, hurusom, under det stomakaren en stund warit ute ur stugan, han af huftrun fått upbära förebråeljer, för det han sökte locka ut mannen på äfwentyr, samt att hon bedt honom gå till upgifna stället ensam, i all fynnerz het som mannen nu flera dagar å rad mwarit ute och rumlat. Mannen skomakaren hörde på detta och behöll det i minnet samt menade, att hustrun wid hans hemkomst nog skulle få weta, hwad det wille föga att blanda fig i hans affärer. Efter en natt, tillbragt med superi och wildt lefwerne, kommer fram på morgonen skomakaren till sitt hem, rusig och oregerlig. För att wisa sitt husbonde wälde od straffa hustrun för hennes obefogade omsorger, tager han fatt på henne och bearbetar med en efepryl hennes arma kropp få, att flera ftora Hål på armar, ben, hufwud och andra fropps delar deraf upkommo. Men ej nog dermed. Ses dan han slagit Henne få mycket han orkade, kastar han henne och det späda barnet in i en skrubb, der de få ligga i flera dagar, hustrun alt imel lanåt undfägnad med uprepade misshandlingar och nära nog utjatt för att af swält och flag upgifwa andan. En dag kommer mannen, åter illa ansatt af fylleriets dämon, och will med en hoftång söka draga tungan ur munnen på fitt offer, för att genom def afklippande betaga henne möjligheten att sladdra i onödan. Imellertid lyckas dock den ftadars hustrun att till en början afwärja detta, och sedan mannen mot wanan glömt läsa dörren till fängeljet och fallit i sömn, släpar hon fig ut till ett grannfolk och omtalar de rysliga dåd, för hwilka hon en weckas tid warit utsatt. Hjelp anskaffas och med nåsta bantåg föres den arma mar relsen till lasarettet i Lund, der hon nu åtnjuter behöflig wård. Af dem, fom der fett Henne, be strifwes hennes sargade kropp fom det mejt för färliga att skåda. Den onaturlige mannen är ändtligen fängslad od) förwaras inom låg od) bom, för att snart un Dorsg Yanfaknina infär Trasta häradsrätt.