Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1873, sida 2

Sebastian Gomez, Murillos mulatt. Berättelse af Rosenhain. Solen hade just stigit upp i öster och hela Sevilla njöt ännu hvilan, då flera unga personer, af hvilka den yngsta kunde vara omkring femton och äldsta tjugo år, en Junidag, år 1658, samlades vid dörren till ett prydligt hus på platsen vid klostret San Fransisko. Sedan de ömsesidigt helsat på hvarandra och en af dem bankat på dörren, öppnades denna af en gammal neger. äKGod morgon, Gomez, sade de nästan på en gång; ehar mästarn redan stigit upp ?9 Ännu icke, mina unga herrar svarade negern med dof stämma. KOch hans son?a Sennor Gaspor är i trädgården och röker en cigarr i sällskap med sennor Mendez Ozorio svaråde negern ännu sömnigare än förut. IIvad ni gäspar, Gomez, sade Pedro. Man skulle nästan tro, att ni ännu sof. KNi har rätt, sennor Pedro, jag vet i sanning icke med säkerhet, om jag redan är vakeno allvilken lat pojke b utbröto slere på en gång, under det att de stojande stormade in i ateliern, och hvar och en skyndade till sin stafflett. KLat!? upprepade negern, i det han följer dem; alat? Jag vet icke hvad det vill säga att vara lat, mina unga herrar: men det vet