om pastorn inte vill gå, så kommer kapten sjelf och hemtar ... och så bad kapten mig helsa och säga, att inte pastoru skulle tänka på den otäcka lukten, för kapten har skaffat hem godt snus och god röktobak, knaster eller hvad det kallas. Länsman skulle också komma, och klockan sex i afton var det. Pastorn måste säga ja. Det gick emellertid, som pastorn anat. Så svart han kommit in i kaptenens förstuga, blef liklulten alt starkare. Den olyckliga måste dock stiga iu. Kapteuen befalite genast att spelbordet skulle ställas på veranden, och piporna tändes. Pastorn led verkliga helveteskval, ty trots de tjocka rökskyar, som de spelandlande utblåste, erinras dock deras näsor gång efter annan af den förfärliga lukten om alltings förgängelse. Pastorn spelado i dag med ovanlig tur och hade för andra gången fyra honnörer på hand, då rättaren kom in ock begärde få tala några ord med kaptenens son. — Hvad är det för fråga om? — sporde kaptenen och reste sig från spelbordet. i —Jo, det är så, att mullvadarne ha stält till ett sånt välsignat spektakel på nysådda råggirdet, och nu undrar jag, om det inte kunde fiinas något medel att få dem derifrån, — menade rättaren. — Ja, sök till! , .. annars växer väl ohyran oss öfver hufvudet. — svarade kaptenen och vände om till spelbordet, der han möttes af en i sanning förvånansvärd anblick. Med öppen mun, stirrande ögon, venstra banden med korten sträckt framåt och högra handens fing