Hwarjehanda. Badhuspoesi är en gren af skön konst, som ännu ej, säger Hernöfands-Poften, fått fin plats bestämd i de estetiska systemen. Men ide desto min: dre blomstrar den grenen friskt i Hernösand. Der finnes nämligen en badhusföreståndare Falk, fom i sitt skaldskap lär erinra om Sehlstedt. Hans första poetiska werk hette: ÅBad, passande till jul. Det andra lyder sålunda: Bad, passande vå nya Året. Den jul-annond jag på vers författat Den tyds man inee ha rätt upskattat; Ty inte fick jag så många badare, Att julen min blef just mycket gladare. Man kanske fruktade frost och kyla Och wille hellre fin corpus skyla, Än kläda af den alldeles bar Och doppa ned den uti ett kar. Men nu när wädret är riktigt blidt Så hoppas jag, at: jag får en titt Åf mången, fom (faft han ej tillstår et) Annu går oren på nya året, OM än går oborftad — utaf mig, Som i handteringen är få wig Jag mill wäl hoppas, att hwar en känner: Å karet doppas af mig blott männer; Men gumman min, fom är bid oc snäller, Hon twättar fruar och små mamseller. Så kommen alla, som bad behöfwen! (Och den, fom swiler, han är en skalk) Ja! tron mitt ord, och dess sanning pröfwen:) 1 Man mår så wäl af ett bad hos Falk, Badhusföreståndare. År —33 skref jag ned det Här För att i stan blifwa popnlär, OM få mer funder på nya året. — Men owisst är det wäl, om jag fåret. En Häm. Forn-nordiff folksaga. Det reddes till en rifsdag alt uti höga nord, och nådigste regenten, fom ännn ej war smord, höll tal till fina trogna underiåter. Han tronade så furstligt i folkets silfverstol, och kungakronan lyste — wid sidan som en sol och gyllne spiran med... jag tror det låter! De folkets ombud walda, de reste fig på tå och ffärpte fina öron att noga höra vå hwad konungsmannen att förtälja hade. De hör e honom tala om fina säders glar 8, on gamla sswenska kronan fom nu war bliswen hans, och Gud wet alt, hwad wackra ord han sade! Nu hade uti landet en gynsam stållning rådt och statens kassa fått fig ett rikligt öjwerskott, som stigit upp till flera millioner. Med ffäl man derför wäntat af kungen Höra få, hur han för skattebördan nmu tädtes föreslå i nåder några modifikationer. 3 de af ålder jorden åliggande befrmär — få talade nu kungen — 7för er jag sinnad är att göra någon lättnad, om jag fan det, — nu blef det uti salen iå tyst iom i en graf — jag tänker föreslå er uphörandet utaf all — fronobreibäring i detta landet. Det war den goda flämmen, han gömt till talets slut; men folkets ombud sågo de flesta snopna ut: ej under, när på jå sätt man frapperas! Då ljöd en röst ur djupet: Tact fågel för din drill! Erkänsam bör man wara, oss hösfwes bjuda till, när första hujmudtiteln skall 2egleraå! (Fäd.) Jdem.