detraktas säsom samhällets lastdjur. Man säger ut dessa onera, åtminstone de hufwudsakligaste, åro en gång för alla bestämda och sålunda icke widare funna ökas. Betrakta wäghållningen, sejutsningsbeswäret och många andra beswär och man skall lätt komma underfund med motsatsen! I Jämtland t. er. betalar hwarje mantal bland annat 60 lispund hö till gästgifwerierna och def utom maste jordegaren på egen bekostnad forsla detta hö till anwisadt gäsigifweri, understundom öfwer 8 a 10 mils wäg. Med ett höpris af 1 rdr 25 öre pundet, hwilket det nu gåller, blir detta en betydlig summa. Alla dessa upoffringar, af hwilka mwägunderhållet fon blifwa alldeles olidligt tungt, måste här i orten företrädeswis göras för att framskaffa en massa tråwräkare, profryttare och en hel mängd andra tärande medlemmar, under det bonden sjelf måste nöja fig med s. k. Lapostlaskjuts, då han ide är twungen att såsom forman med stor möda och försakelse följa och ordna om fina tunga lass. We honom, om hau wid dulila tillfällen ide fort nog hinner maka sig åt sidan, ifall någon mili: tärpojle eller nagon annan uybhakad Herre pas ierar! Han får då wanligen Höra hwad han är för en karl, i ordalag fom ide förefomma i ftä dade menniskors ordböcker. Råkar han wid ett sådant tillfälle wara ensam, händer icke sällan att dylika aktningswärda tillmälen åtföljas af hand gripligheter, sasom ett slag med piskan o. s. w. i örbifarten. Wi ha, tymwärr, flera gånger warit witne till dylika scener, och det händer beklagligt rog att man blir få man wid en osed, att man de upröres wid dess fortsatta förnyande. Wi ha i sammanhang med den lilla yrmwädersnotisen? welat påminna om hwilka kostnader fom en endast under några dagar fortsatt snöstorm ssamkar jordbrukaren, utom alla andra, här enaft antydda, fom man kastat på honom. Denna påminnelse må wäga hwad den kan, ett bewis är den alltid för skattereformens nödwändighet. Att denna reform är alldeles oafwislig ha äfwen wi, poende få långt aflägse från platsen, der striden lutligen kommer att utkämpas, fulleligen insett. Måtte blott saken, utan för mycken ömfenidig hätft het, redas få, att den blir flott och fullt genom förd, ty endast då kommer den att lända det äl: kade fosterlandet till gagn! Jämte.