läl IUTH9112 UV yiduriel TALHUHCGT, re REVY RN tal, justitieborgmästaren A. W. Björck, v. häradsh. dr Sigfrid Wieselgren och konsistoriinotarien dr B. Aug. Lindhult, adömt pastor Bernhard att till de fattige i Stockholm utgifwa de af honom utfästa fem famnarna god björkwed, hwaremot de öfriga jurymännen pastor Joh. Furzick och grosshandl. A. Barclay j:r ansett hr Hedlund wara weden förlustig och pligtig att utbetala nämnda wedfamnar. Domen har således utfallit i enlighet med det af hrr Björck, Wieselgren och Lindhult afgifna ytrande. Ett arbetaremöte hölls häromdagen i Eslöf i Skåne, hwarwid timmergesällen Bengtsson från Lund som ordförande ledde förhandlingarne. De frågor, fom diskuterades woro följande: 1. Hur är arbetarens ställning i wår tid? 2. Hmwilka äro orsakerna till arbetarens betryckta fällning? 3. På hwad fätt funna arbetatne förbättra fin ställning? 4. Öwad bör arbetaren hafwa i i ärlig inkomst för ate funna upträda fom swensk medborgare? 5. År strike nödwändig? Flera framhöllo, att det mwisferligen funnos många arbetare, fom moro förfumliga, supiga och vordentliga, men ännu flera funnos fom sparade oc) arbetade men likwäl måste de kämpa med fattigdom. I tredje frågan blef man enig om, att enda medlen till förbättring af arbetarens ftällning wore ökad aflöning och en förbättrad foltbilining. På fjerde frågan swarades af flere arbetare att de woro nöjda om de egde 5 a 600 rdr. 5:te frågan beswarades med ett ogillande af strikerna förrän all underhandling wisat fig fruktlös. Enhälligt uttalades den önskan att arbetareföreningar måtte bildas på landet och tillsattes en komite för att upgöra förslag till reglemente för dylika före eningar. Ett bevis på den sällsamma kraft försynen nedz lagt i menniskonaturen, lemnar en ohygglig ger ning, i dessa dagar föröfwad i närheten af Malmö. Genom omsorgsfull upfostran och wägledning kunde innehafwaren af denna sällsynta wiljekraft hafwa uträttat mycket till fosterlandet och sitt eget bästa; nu begagnades den till förödelse af förjys nens bästa gåfwa, lifwet, och till en lumpen hämnd, en förbannelse, äfwen bortom grafwen. Händelsen är följande: En afton hade en game mal gubbe berusat sig af starka drycker i sällskap med sin son. Rusets dämon bemäktigade sig dem och twädrägtens ande sönderbröt de ömmaste och beligaste band, som finnes i en syndfull werld. På bittra ord följde wåldsamheter, och sonen drog fur knif mot den ålgrige fadren. Då fattade gubben med fin hand om knifbladet för att freda fia, men sonen drog knifwen åt fig med den påföljd, att fyra fingrar afskuros på gubbens hand. Ma turligtwis upkom häraf en stark blödning, hwarför husets kvinliga medlemmar skyndade till för att förbinda såret, men gubben wägrade, emedan han beslutat att göra sonen til — fadermördare. Alla böner, allt hot, alla bemödanden mworo före gåfwes, hwarför gubben med stoiskt lugn kände islodet småningom förswinna ur sina ådror till dess döden med framgång krönte hans föresats. Så dogo wåra äldsta förfäder af fruktan för den förhatliga strådöden, få stupade wåra fämpar för ett äljfadt fosterland, för fin härd, fin hustru och fina barn; berserkalynnet kvarlefwer ännu, men målet är förbytt: blodet gjutes ej längre för goda ända: mål, utan för en lumpen hämnd. (M. n. A.) Kristiania den 3 februari. Stortinget öpnades kl. I af konungen, som i trontalet bekräftade sin förut aflagda ed; widare omtalar konungen i trontalet sin rotfästade kärlek till Norges land och folk, sorgen öfwer konung Karls död, tilliten till folkets walda representanter, önskan om ostörd jams werkan mellan statsmakterna, främmande makters deltagande i sorgen samt deras wänjfapliga finne lag och landets ekonomiska wälstånd. Följande för slag bebådas: om införande af guldmyntfot, om anflag till de wigtigaste befäftningarna, om förfortande af tiden för Trondhjemsbanans fullbordande från 6 till 4 år, om anslag till Smålenenesbanan (innan det beslutits, hwilken af de sökande erhåller koncession), nya lagar rörande folkskolewäfendet samt om uphörande af bysättningsfängelse. Stortingspresidenten beswarade trontalet på föl jande sätt: Det ät i dag första gången, folkets te presentanter hafwa den lyckan att fe eders majestät såsom Norges konung. Hjertat känner behof af att tolka den hängifwenhet och trohet, fom be: själa Norges folk. Ii bringa såsom wälfomfthelas ning det bästa wi hafwa, nämligen ett folks fria hyllning. Eders majestät har gifwit bekräftelse på folkets säkra tillförsigt att i konungen hafwa funnit det kraftigaste stödet för folkets sträfwanden, för institutionerna od statslifwets utweckling på författningens grundwal. Wi förena wåra önfininz gar med eders majestäts om att wår werksamhet må blifwa till wälsignelse för fäderneslandet. Utvandrarefartyget Northfleets skeppsbrott. En förfärlig olyckshändelse inträffade en natt uti förliden wecka i Engelska kanalen, då ut wandrareskeppet Northfleets7, liggande för ankar utanför Dungeneess, öfwerseglades af en ångare och aick till bottnen med omkring 300 menniskor,