i lif och död. Pennritning af Pehr Thomasson. I. I en vacker trakt af det mångbesjungna och sagorika Vermland ligger, aldeles invid stranden af den väldiga Klarelfven, som här vidgar sig till en herrlig lugn vattenyta ett litet ytterst anspråkslöst torp, bestående i åbyggnadsväg af en liten bofällig stuga och några likaledes förfallna uthus. Täcka grupper af löfträd pryda gårdsplanen, och längs efter elfstranden hänga knotiga alar och pilar öfver vattenspegeln, som troget återger deras form och saftiga grönska. I taflans bakgrund reser sig en högstammig furuskog och öfver den höja bergen sina blånande toppar. På afstånd höres dånet af ett fall, som elfven gör mellan bergspassen, men hvilket brus dock icke förmår öfverrösta den lifliga sångarskara, som från löfdungarne vid stranden efter bästa förmåga söka göra det lilla torpet så gladt och trefligt som möjligt. Sådana taflor träffas öfveralt i Vermland. De utmärka sig icke för denna tjusande vekhet och yppighet som gjort sydligare trakter så berömda, men de äro deremot så mycket mer fulia af högstämd kraft och alvar. Genom en naturlig återveckan återfinnas dessa egenskaper också hos Vermlands sträfsamma inbyggare. Den liflighet och friskhet i lynnet som men altid finuer hos skogsoch bergsbor framträder här starkt utpräglad, och i få proviuser af landet skall turisten finna ett så väl