Foltmätena angående Folkhögskolan. VII. Det sjunde af de folkmöten, som anordnats för öfwerläggningar om denna wigtiga angelägenhet, hölls i mandags förmiddag i Stöde sockens stolhus och war rätt talrikt besökt, oaktadt den mähända mindre lämpliga tiden af en hwardag och den ogynsamma wäderleken, det blef nämligen wid mö testiden ett obehagligt urwäder. FJnbjudaren öpnade mötet med en erinran Der om, att den till behandling föreliggande fragan ej wore ny för Stöde utan twärtom der, kanske för första gången i Rorrland blifwit bragt på tal samt wunnit allmän anklang och föresprakare i aktade och ansedde män, såsom häradsdomaren Abraham Abrayamsson och hemmansegaren Karl Karlsson, hwilka bada woro ledamöter i den för 2 ar sedan tillsatta komitän, och föreslog inbj., att mötet wille til ordf. utse någon af desfa bada män. Samt: lige de närwarande önskade likwäl enhälligt att inbjudaren sjelf, hr v. rektor Ok. Wikström, måtte åtaga sig att leda förhandlingarne, hwilket ock skedde; hwarjämte hr Struve hår liksom wid de förra mö tena blef till sekreterare utsedd. På upmaning af hr kyrkoherden Ruuth, som ans tog att, huru bekant folkskolesaken än månde wara, likwisst och då detta möte kunde bewistas af perfoner, hwilka ej deltagit i det första Stödemötet, up: lysningar i saken nog torde wara behöfliga, redogjorde ordf., på sätt fom wåra läsare af förra re dogörelser torde känna, för ändamålet med och bes skaffenheten af folkhögskolorna. Herr Abraham Abrahamson, med hwilken många allmogesmän instämde, trodde att en hvar nog in: säge behöfligheten af den i fråga fatta undermisningsanstalten och att de enda möjligen befintliga betänkligheterna wore beträffande omkostnaderna, hwilka derför till häfwande af all twekan borde bestridas genom friwilliga bidrag. J anledning häraf uplyste ordf., att det aldrig warit i fråga satt att anskaffa de nödiga medlen på twångswäg, såsom genom å kommunalstämma besluten uttaxering eller annat dylikt. Skolan skall twartom underhållas, utom af lärjungarnes afgirter, af friwilliga bidrag och gifwarne ensamme ega att ordna och bestämma öfwer henne. Hr Swedberg uttryckte sin glädje deröfwer att friwillighcten fick wara det bestämmande i detta fall men war just litet owiss, om allmogen, ifall nu den lemnade de flesta bidragen och saledes finge makt att organisera skolan, ock skulle kunna leda henne in på rätt spår. Kyrkoherden Ruuth anförde, att okunnigheten är en bland orsakerna till människornas förwillelser och afsteg från det rätta, ware fig i deras förbållande till Gud eller till hwarandra inbördes. Mycket har af riksdag och regering gjorts för spridande af kunskapens ljus och efter 1842 har mycket fått en annan prägel än förut. Bland allmogen äro oc de få, som numera widhålla det gamla: Man har kunnat taga fig fram förr med mindre funstaper; man skall wäl funna göra detsamma både nu och hädanefter. ÅAfmwen äldre ynglingar bereder 1842 års förordning tillfällen till kunskapers inhämtande. Det goda mi redan hafma bör oc erhålla alt erkännande; men hwarje försok att widare utbreda uplysningen bör likaledes beaktas och understödjas. Men då nu alt fant godt bör härflyta från Honom, fom är det godas fälla och hwilkens werk wi alla äro, fåfom det heter, att om ide Herren bygger huset få arbeta de fåfängt som derpå bygga, så maste och denna folkhögskola hwila på frirtendomens grund. Will man derimot sprida en bildning, som mer eller mindre afwiker fran de ewigt bestaende kristendomens grundsanningar, skall man wisserligen ej winna gehör bland Norrlands al warliga folk. Ett annat wilkor för framgång är goda lärare, utrustade med goda och grundliga kunskaper, eldade af kärlek till fosterlandet och genomträngde AHLELLL liiiiii —