straff tillgar så, att böterna först förwandlas till motswarande fängelse wid watten och bröd. Wattenoch brödstraffet anses wara 3 gånger få hårdt som enkelt fängelse och 17 gånger få strängt fom straffarbete. Bessa förhållanden skola således til: lämpas wid böternas beräknande i straffarbete. 135 rdr motswaras just af 13 dagars fängelse wid wat: ten och bröd hwilket med frånräknande af den halfwa dag, fom skulle wid ändring til straffarbete up: stå, blifwer lika med 19 dagars fådant arbete. — Domhafwanden hade således förgätit göra den sista förwandlingen, utan upfört såsom i straffarbete mot: fwarande böterna, hwad egentligen motswarar dem i fängelse wid watten och bröd. Efter skriftwexling i ämnet hos Swea hofrätt dömdes den tillförordnade domhafwanden för denna tämligen grofwa wårdslöshet att böta 20 rdr. Konungen afreste i fredags kl. 5 t. 45 m. e. m. med extratåg till Kristiania. Wid fentralftationen hade, förutom drottningen med twå fina söner och prins August, infunnit fig ätskilliga rifsdagsmän samt flere högre sivila och militära ämbetsmän, bland hwilka märktes statsrådets ledamöter, öfwerkommendanten, öfwerståthållaren, polismäftaven m. fl. för att bjuda konungen farwäl. Riksdagen. Motioner i andra kammaren af hr Anders Andersson från Vesternorrlands län, angående förändrade grunder för mäghållningsbeswårets utgörande; samt hr P. Näsman, om ändring i gällande ftadganden angående deltagande i bygnad och underhåll af tingshus oh häradsfängelse. Sjelfmord. Från Linköping skrifwes, att lands kanslisten A. Norrman, som tjenstgjorde i egenskap af tjenstbiträde åt kronolänsman Rydström, i den sistnämndes bostad nyligen afdagatagit fig medelst skärning i halsen. Det kunde icke wara ekonomiska bekymmer, som föranledt själfmordet, helst N. ide längesedan fått ett större arf, utan orfafen tillftrifwes hypokondri. Folkhögskola för kvinnor i Södermanland. J Södermanlands Allehanda läses: Antedningslistor, inbjudande provinsens inwånare att bilda en förening till åstadkommande af en dylik högskola sirkulera nu bland allmänheten. Södra och Mindre teatern. Båda dessa teatrar hafwa de senare dagarne gifwit, och gifwa fortfarande, en s. k. operabuffa, De hundra jung: frurna, musiken af Lecocq, libretton af tre stycken franska farce fabrikanter. Stycket är på det hela taget icke så fräckt som andra dess syskon af den buffa-afart, fom civilifationens metropol, Paris, på de senaste åren upammat. Librettons innehåll är naturligtwis — detta hör till genrens födeljemärken — barockt, i grund och botten groft fens sualistiskt, men saknar ide på samma gång en wiss godmodig lustighet; och hwad Leeocqs musik beträffar, är den ganska täck och behaglig, mindre upfinningsrik än Offenbachs, men också mindre utspekuleradt lösaktig än dennes i rhytmer och instrumentering. Ett hundra folonifter på ön Nya Britannien äro fullständigt saknad af kvinnokön. Deras grymma lidanden i följd af denna abnorma ställning och deras upsluppna glädje wid ankomsten af en laddning kvinfolk till ön utgöra styckets stämningsbotten, på hwilket sedan åtskilligt qui pro quo upspelas. I öfwersättningen af li bretton har Södra teatern med förkärlek lagt an på det plumpa oc scabrösa. Mindre teatern ådagalägger i hwarje afseende större takt oh förjyntbet, hwartill här kommer ett wida bättre utför rande i mustkaliskt hänseende, få wäl hwad fång: som orkesterpartiet beträffar. Att på hwardera af teatrarna upwisas kvantiteter af skönheter, säger sig sjelft. (e. P. T.) Långväga resande. I Göteborgs Handels tidning för i måndags läses: Med ångfartyget sPBictoria anlände i lördags hit till staden en ung inföding från Madagaskar på resa till Norge, der han ämnar wid Kristiania universitet idka jtua De — rr — — — — 2— V— nU.