Pjellbruden. Ivar Ring. Öfversättning. Vill du se ett fjell, ett riktigt högt fjell, så får du följa med till Norge, mitt barn: der skall jag visa dig ett, som når högt upp till skyn, och det är icke af bara sten, må du tro, utan har en fager drägt at friska gröna barrträd. Tätt under detta fjell låg i forna dagar en stor bondgård, som egdes af ett ensamt folk; de hade tillräckligt af guld och gröna skogar, men icke ett enda litet lefvande barn. Nu var det så underligt med dem; de ville gerna ge all den rikedom de egde, om vår Herre blott ville skänka dem en liten flicka, som de riktigt kunde fästa sitt hjerta vid. En son brydde de sig icke om, ty mannens bror hade en liten snäll gosse, och honom och sin dotter hade de i tankarne gift med hvarandra. En vinterafton sutto mannen och hustrun ensamma i den trefliga kammaren och pratade med hvarandra. Det var mörkt ute, men den starka elden i kakelugnen kastade sitt sken ut i rummet, der de sutto. Då slog hustrun ihop sina händer och utropade: — Ja, alt hvad jag eger och har gåfve jag gerna för en liten flicka. — Det var för mycket! svarade en lugn röst tätt bredvid henne. Då blef hustrun rädd och såg sig omkring