Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1873, sida 3

slå på den naturliga wägen. Det förnämsta ffär let för hans uraktlåtenhet i detta fal hade han ur: gifwit wara, att de ökade lefnadskostnaderna fram kallat anspråk hos en mängd tjenstemän på ökade löner. Det borde dock nu wara klart för regeringen, liksom för ämbetsoch tjenstemännen själfwa, att någon förbättring i deras ställning genom omedelbar lönetillökning ide fan komma till ftånd: Den fan först ske i förening med en omorganisation af wissa ämbetswärk. Så länge regeringen ej wisar benägenhet för allwarsamma åtgärder i denna rikt: ning, bar representationen ingen annan utwäg än att neka anslag till löneförhöjningar, ty derigenom skall reformen slutligen otwifwelaktigt framkallas. — Den nuwarande lygkliga ställningen borde hå manat regeringen att taga ett första steg till ett tidsenligare ordnande af wårt skattewäsende. Hon kan ej nu längre ha något skäl för widhållandet af den gamla, på misstroende till representationen stödda, maximen: man måfte söka behålla hwad man har; ty riksdagen har wisat sig aldrig wilja neka, när det gäller tillgodoseendet af landets werkliga behof. Ej heller fan det förnekas att en jämnare fördel ning af skattebördan är nödwändig. Då imellertid den nuwarande regeringen ej snes wilja till: mötesgå anfspråken på lösning af grundskattefrägan, bade hou kunnat bereda nedsättning af de indirckta skatterna, t. ex. tullen på kaffe och socker. Men äfwen detta hade beklagligtwis uraktlåtits. I af seende på grundskatterna lemnar ftatawerföpropofitionen dock en trösterik hållpunkt. Med underrät: telsen om att förslag till ny härordning är under utarbetning har nämligen krigsministern uplyst att ban, i följd af riksdagens uttalanden ansett fig böra något frångå de grunder, på hwilka föregående härordningsförslag warit bygda. Då imelertid krigsministern i denna del begagnat något fmäfwande uttryck, anhöll talaren att kammaren måtte få bestämd uplysning om huru den bör upfatta den ändring, font nu bebådats. Krigsministern Hr Weidenhjelm, fom war i fams maren närwarande, hade ej haft någon affigt att tala i twätydiga eller dunkla ordalag, hwarför han ej heller drog i betänkande att genast efterkomma den föregående talarens upmaning. I förtfättninz gen af sitt anförande til statsrådsprotokollet hade ban tydligt angifwit de punkter, i hwilka hans förslag kommer att afwika från de föregående, och han kunde nu endast meddela, att hans grunder ide omöjliggöra indelningswerkets uphäfwande och öfwergå till ny form för stamtruppen än den nu warande. Hr Dickson uttalade sin förnöjelse öfwer att statsutskottets ordförande anmärkt olämpligheten af den slentrianmessiga upställning af ftatsräfenffaperna, fom hittills blifwit följd, och sag häri ett godt förebud att denna upställningsmetods dagar woro räknade. Friherre Ericson hade äfwen med fägnad erfarit, att krigsministern fäst afseende wid hwad först andra kammarens majoritet och sedan till en del äfwen riksdagsmajoriteten önskningswis uttalat i afseende på indelningswerket. Genom den förklaring, krigsministern nu afgifwit, hade detta indelningc: werk såsom militärisk institution fått fin dödsdom. Andra kammarens majoritet hade icke blifwit bort: skämd med tillmötesgåenden från regeringens sida. Åcke heller wid denna riksdag, då likwäl få många anledningar borde dertill hafwa manat, hade man sett något spår dertill. Man synes alt fortfarande besluten att ide taga ihop med frågan om indelningswerkets och i sammanhang dermed öfriga grund: skatters afskaffande. Detta föreföll talaren få mycket anmärkningswärdare, fom den nyligen bildade centern, hwars ståndpunkt säkert delas af ett stort antal i medkammaren, i sitt program wisat afsigt att tillmöteskomma andra kammarens majoritet. Finansministern hr Idern anmärkte att ftatsutskottet wäl kunde anses ega lika befogenhet fom han att ändra budgetens upställning. För öfrigt wille han ej widkännas något wankelmod i afseende på anwändning af öfwerskottet; han hade helt enkelt warit skyldig att framställa de behof, som förefinnas och hwilka icke kunna göras beroende af den swårlösta od) omfattande omregleringen af hela ämbetowerk. Mot beskyllningen att ej wilja några skattelindringar stod han lugn, då han kunde hänwisa till hwad han förra året i detta afseende fö reslagit och till det förslag i samma riktning, fom nu blifwit gjordt. Wisserligen hafwa mi i efonomiskt afseende goda tider, men han hade dock ej förestält sig att wi stigit så högt i wälmåga, att man kunde betrakta en fjerdedels millions ffattenedsättning (kronobrefbäringens borttagande) sasom någonting, wid hwilket man ej ens behöfde fästa det ringaste afseende. Hr Jöns Pehrsson ansåg att man ännu hade altför lösa skäl för att hängifwa fig åt warma tadsamhetsbetygelser; dertill är tids nog då man har något werkligt att tacka för. Hwad talaren beträffade, få hade han werkligen wäntat att i ftatswerkspropositionen denna gång få fe några alwarligt menade försök til sparsamhet, men hans förs ..e.Ai KAR Kand A C . KA 6546