Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1873, sida 2

och mången inom kamrarne ondgöres öfwer ett anförande, fom synes långt eller öfwer framdragandet af en fråga, fom man will undgå att pröfwa. Det wore helt säkert bättre att otäligheten och bradskan infunne fig wid riksdagen början och med hänseende till hwarjehanda onödiga och dumma ceremonier. Men allting har en ända. Så äfwen ofman omförmälda granskning och på fjerde dagen kunde ändtligen riksdagsombuden sammankomma — för att göra någon nytta, tror man! — nej för att höra på ålderspresidenternas tal och för att be gära talmän. i Första kammarens åldersgubbe ansäg behöfligt att för fin del försäkra att swenska folkets trofaita tillgifwenhet för fitt konungahus ej föftat under året. Det är ett kinkigt ämne, det här. Ty om jag, sasom det wäl egnar oh anstår en trofast, lags lydig swensk man, med konungahus menar familjen Vasa, fom störtades från tronen genom en olag: lig militär-revolution, få torde min s. k. trofasta tillgifwenhet för huset Bernadotte blifwa skäligen miptänkt. Och böjer jag åter, sasom det nog anstar en intelligent, bondefiendtlig förswarare af indelningswerk, grundskatter och annat bestående otyg, knå för detta sista kungahus, så nödgas jag erkänna ej blott hela folkets utan ock ett litet mifnöjdt partis rätt att utan widare föra bort en miphaglig konung samt med hans familj. Men då skulle ju en dag funna komma, då min trofasta tillgifwenhet, påwerkad af ett annat 1809, nödgades öfwerflytta fig på det, som derefter wardt bestående. Under sådana förhållanden fan en strängt följd riktig tankegång omöjligen undgå att leda till det erkännandet att trofast tillgifwenhet, bör endast egnas det konungahus, som böjer sig för folkets wilja och ställer jig i spetsen för dep framåtifridande. Dock wi skola ej anftälla någon underföfning om huset Bernadottes förhållande i detta all. mellertid borde hr Sprengtporten ej warit okunnig derom, att många swenskar redan hysa, ja hafwa äfwen uttalat den sunda åsigten, att wåärt land och folk ej behöfwer någon konung utan fasthällre redar fig wida bättre med en republikansk statsförfattring. J Ståne t. er. har denna upsattning sa stor utbredning, att fem, om ide fer, utpragladt ropublikanska tidningar funna der bära fig oc) hwad mera är — erhålla för hwarje år ötad spridning. Den ffånffa allmogen är, i allmänhet, föga kungligt sinnad och hwad ämbetsmännen angar, så berättade i fjol en af ofwan asyftade tidningar, att ide mindre än femtio pre ster funnos i Skåne, bidande efter en swensk re publik Hwad Norrland angår, torde wäl i allmänhet tanken härpå antingen ej hafwa upstått eller wara mindre klar och bestämd men den winner äfwen här dagligen större mark. För wår del weta wi ej af nagon skälig anledning att egna huset Bernadotte wår tillgifwenhet, hwilken deremot helt tillhör huset — Swensson. Konungens äldste fon, den ännu ej femtonårige Oskar Gustaf Adolf, har erhållit en portugisisk orden med namn Tornet oc Swärdet. Man tycfer att den unge gossen borde ha mwärt ifrån Iefsaker och swårligen ännu fan hafwa gjort fig förtjent af någon utmärkelse. Ledsamt är imellertid, att han redan, wid så unga år, skall lära att älska flärd och prål Grundskattefrågan har redan gifwit anled: ning till en liten träta i Andra kammaren. Då hr Wigardt wäckte förslag om grundskatternas ajstrifning, upstod Göteborgs nya ombud, d:r Dickson, med en protest mot alla dylika omftörtningar; men grefwe Erik Sparre, her Carlen och Wennerus, de yrkade på til mötesgående och erintrade om midtens (centerns) wisade försonlighet samt påstodo att grundskatterna woro till hinder för jordkulturens framsteg, och att grundskatterna