Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1873, sida 2

Sundswall den I Februari. Ten åttonde rifsdagen under det nya statsskicket är sedan fiorton dagar tillsammans under omjtändigheter, fom wisferligen ej förringa den lifliga hug, hwarmed foltet betraktar fina ombuds görande oh låtande Tywär blir redan i början den längtan beswiken, hwarmed underrättelsen om riksdagens werksamhet emotses, i det denna fördröjes a en del omswepsfulla formaliteter och tidsödande ceremonier. Så beftämmer rifsdagsordningen, att rifsdagsmännen skola samlas den 15 januari och det Har vaturligtris och nu skett; men från denna dag ha de gode herrar och swenske män fått gå fyflolösa ända till den 20 i afwaktan på fullmatktsgranslningen. Tid är pengar säger ett ordstäf, som här fan med fullafte ssål tillämpas. Hwarje riksdagsman har nämligen i arvode 10 rdr pr dag, hwilket för andra kammarens 194 ledamöter gör en liten nätt summa af 1940 rdr dagligen, som allmänheten med nöje betalar, då den ser att dess ombud något uträtta. Fem dagar, wärda 9, 700 rdr rmt, ha gått förbi, utan att riksdagen hunnit längre än genom portgången, salunda besannande ordstäfwet om det swåra föret dersammastädes. Då man nu besinnar, att granftningen af full makterna endast går ut på att tillje, om de äro ordagrant afffrifne efter det formulär rifsdagsordningens 20 8 föreskrifwer, har man swårt att förstå orsaken dertill att granffningen krafwer hela 3 dagar, liksom man oc tyder jig böra ha rätt antaga, att något fel i fullmakterna få mycket mindre må ifragakomma, fom de utfärdas på landet af domhafwanden och i stad af magistraten. Men då nu bewisligen inträffat att dessa myndigheter, vat tadt den lagkunskap och lagklokhet de skulle ega, ej lyckats i det swåra wärfwet att felfritt skrifwa af en punkt i en grundlag; få borde dock rifsdagsmännen, till hwilka fullmakterna utfärdas och hwilta böra wara de yppersta, hwar på fin ort, wara i stånd att, innan de anträda resan till hufwudftaden, själfwa jämföra fullmakten med grundlagsformuläret. Att riksdagsordningen betwiflar förmår gan hos hrr domare att göra en afskrift och hos hrr riksdagsmän att läsa och jämföra är otmwifmelaftigt högst nedsättande för dessa partier. Men det wore helt säkert ide mindre nedsättande för tjenftemännen i juftitieftatsminifterserpeditionen att antaga, att desse ej funna på fortare tid än tre dagar hinna läsa 194 mycket korta fullmakter. Hela saken är ej blott löjlig utan ocksa öfwerhöf: wan dyr. : Ofta har landet klagat oc riksdagsmännen Hjelt we jämrat sig deröfwer att mot slutet af rifadagarne flera angelägenheter, deribland ej fällan de af största wigt, maste i flygande fläng afgöras d. v. s. undanstjutas. Då ärj brådskan rysligt stor