Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1873, sida 2

hade han begätt den ringaste förseelse eller försummat något, och fadren fick veta det i en sådan stund, då kunde denne lätt utbrista i häftig vrede och behandla gossen ganska härdt, till stor plåga för den arma modren. Bertha hade många egenskaper, som vore egnade att göra hemmet trefligt för hennes man; ej nog dermed, att hon var synnerligen mån om alt som kunde göra honom en glädje eller lända till hans bekvämlighet, utan hon var tillika så bildad och begåfvad med ett så praktiskt förstånd, att det väl knappast gafs ett ämne, hvaröfver ej hennes man kunnat resonera med henne, eller hvari hon ej skulle varit i stånd att meddela ett godt råd. Dessa hennes företräden erkände och värderade han, ja, han älskade henne derför så mycket högre, och mer än en gång hade han föresatt sig att, till sin hustrus stora giädje, tillbringa kvällarne inom sin familj, men — så snart den tid var inne, när det vanliga aftonkotteriet församlades kring spelbordet, då hade han icke längre ro i hemmet. Emellertid hade fru Brethammer småningom blifvit sjuklig; men då hon aldrig för sin mam klagade öfver något ondt och så mycket som möjligt för honom dolde sitt ofta påkommande illamående för att icke för honom förbittra de få och korta stunder han tillbragte hos sin familj, så hade han föga gifvit akt på hennes lidande och höll det i alla fall icke för att vara af sådan beskaffenhet, att man behöfde oroa sig deröfver; alraminst anade han orsaken dertill, och fortfor således med sitt vanliga lefnadssätt, utan att lägga hand på sitt häf