Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1873, sida 3

— Har du skrifvit, söta barn? — Nej, nej! ropade jag. Du är ju moster Mifla? — Ävem annars? sade hon. — Och det var moster Milla? Hon kyste mig, fick en droska och for hem. Jag nedskref hvad här står skrifvet. Det är icke på vers och det skall aldrig bli tryckt. — — Ja, här slutade manuskriptet. Min unge vän, den blifvaude kryddkrämaren, kunde ej få reda på det som sattades. Det hade gått ut i verlden såsom papper kring spickesill, smör och grön såpa. Det hade uppfyllt sin bestämmelse. Bryggaren är död, moster är död; studenten är död, han, från hvilken tankegnistorna gingo i fjärdingen. Alt går i fjerdingeu. Det är slutet på historien — historien om Moster Tandvärk. (Slut.j