Uoster Tandvärk. Af H. C. Andersen. (Ur Förf:s Nye Eventyr og Historier:). öfrversättning. (Forts. från or 11.) IV. Det var vintertiden frampå aftonen, efter spektakeldags, ett förskräckligt väder, snöstorm, så att man nästan ej kunde tränga sig fram. Moster var på spektaklet och jag var der för att följa henne hem, men man hade svårt nog att gå sjelf, än mer att följa andra. Hyrvaguarne voro alla tagna i beslag: moster bodde långt borta i staden, min bostad var deremot helt nära teatern; hade ej detta varit händelsen, så skulle vi ha nödgats stanna i en skyllerkur tillsvidare! Vi sträfvade framåt i den djupa snön, omsusade af de hvirflande snöflockarne. Jag lyfte henne, jag höll henne, jag stötte henne fram. Blott två gånger föllo vi, men vi föllo mjukt. Vi nådde min port, der vi skakade på oss; äfven på trappan skakade vi oss och hade likväl ännu snö tillräckligt till att fylla förstugugolfvet med, Vi fingo af oss öfverplagg ock skodon och alt, som kunde kastas af. värdinnan lånade moster torra strumpor och en morgonrock ; det var nödvändigt, sade värdinnan, och tillade som sannt var, att moster omöjligt kunde komma hem denua uatt, samt bad heune hålla tillgodo med hennes bvardagsrum; der ville hon bädda på soffan framför den altid låsta dörren till mitt rum,