Om man ger akt på de förhallanden, hwarunder ett samhälles industri bedrifwes, skall man ej kunna nedsköts landets riksdag och högsta domstol utfastadts af rusiga soldater, dess bästa män infpävrades i fängelse, drefwos i landsflykt eller fändes med mördare och banditer till Cayenne, uppfomsten af den lägsinnade slödderaristokrati, fom fylde det kejserliga hofwets salar, bedrågerierna wid mwalen, kampen mot det fria ordet, den råa od) ofmatliga lyxen och det grofwa sedeförderfwet — när allt detta på en gång föres förbi ögat, funna frihandelslagstiftningen och de öfriga ljuspunkterna i Napoleons tjuguåriga regering werka föga försonande.