Charad. kär marken ses mitt första bli, Och omwändt, mer ej fins mitt andra, ch böljan dansar glad od) fri, Niut då naturens poesi Och ej din lott på jorden klandra. — Å trist utaf mitt tredje då, Zn fon få lärt fom hinden springa. När ej du har desamma på Och till ditt tak blott himlen blå. Ad! när i ffog och lunder klinga Mång tusen glada fångers ljud, Öwarmed mitt helas kanske blandas, Tå far hon åter klädd till brud Wår gamla jord och Hennes strud Ger lif och fröjd åt allt, jom andas. Crdet meddelad i nästa n:r. Crdet till charaden i föregående n:r är: Tandlös.