Blommans Blomma. Pn faniilje-hemlighet af KIELLMAN-GÖRANSON. (Forts, från n:r 6) ja — Jag medger det! upprepade IIjalmar med en stadig blick på Leonore: och ehuru det i dag är blott första gången som jag rådfrågas i nådig fruns angelägenheter, så vågar jag dock ödmjukeligen föreslå en sak.? — Han biter på kroken! tänkte Leonore, men hon sade ingenting. ? Nådig jrun, fortsatte Hjalmar, ärti sina vuckraste dagar, nådig frun behöfver blott önska, och nådig frun får genast en, som sköter sina vidsträckta affärer. Hvad menar grefven! ?Tillåt mig säga helt uppriktigt — jag är altid rättfram — gift er, fru assessorska! ? Ack ?Ja 10 — Nå väl! — År det väl någon ung man, hvilken behagar er?? — UUHet är inte så utan det — genmälte Leonore, och såg med ömhet på Hjalmar. ?PDet var ledsamt det svarade han. — IIval behugas 2 — Jay tänkte annars bedja om er hand för — Å — Er sjelf! utbrast fröken Leonore med ; i uppmuntran. kenda, som på en gång kunde tydas som