Sundswall den 14 Jannari. fryetareföreningen medhann wid fammane trädet i sondags första behandlingen aj förslaget till nya stadgar. Föreningen beslöt att anstalla den wanliga winterfesten föndagen den 26 dennes od) walde till komiterade för samma fyra herrar och twa damer. Sdällskapet Nhärstädes firade sitt julgille fistl. söndag med en af omkring 150 personer besökt majkeradbal a stadohuset. Pa sfondanktionen i onsdags a Stockholms börs funnos till salu aktier i Sundswalls ölbryg: geri-aftiebolag, samt i Sundswallo, Sylfides och Westerdiorrlands angrederibolag. I morgon sammantråder swenska ritsdagen. Det tros att Indra tammaren stall till talman erhalla landshöfding Aster och till vice talman kommerceradet 3. Sjöberg eller grosshandlare O. Wijk. Ett uprop till våra riksdagsmän. S tid: ningen Iya Werlden lases följande: Det har länge antagits, att Swerige war fri hetens — erkannerligen den religiösa frihetens — stamort på jorden. För fanuwets: och trosfrileten hade hjeltekonungen Gustaf Adolf utgjutit nitt blod på vägens slagfalt, och Swerige borde jaledes framför andra länder funna berömma fig af att rätt hafwa fattat den cvangeliska frihetens sanna betydelse. Ja, få trodde man, och man fände fig stolt öfwer att wara berättigad att hysa denna föreställning! Swilket sjalfbedrägeri! Den bedröfliga wertligheten ådagalade snart nog med förkrossande tydlighet, att Swerige snarare war den religiösa ofördragsamhetens stamort. Det wisade fig att fwenfka kyrkan war ofördragsammare än nagon annan protestantisk kyrka, ofördragfame mare än påfivedömet, ofördragsammare än sjelfwa muhamedanismen. Swenika dissenters landsförwisades, adömdes högsta kroppsstraff, trakasserades på alla uptänkliga sått. Dessa förföljelser, ffamfläckar för ett civiliseradt samhalle, wäckte det smårtsammaste upscende öfwer hela den civiliserade merlden. Slutligen nödgades wederbörande lyssna till allmänna opinionens röst, som med oafwislig bestamdhet fordrade, att det en gang för alla måtte göras ett slut på dessa skamliga förföljelser. Den religiösa friheten blef smaniugom delwis inrymd i war lagstiftning, och råttwisan fordrar det erfännandet, att det numera endast är undantagswis aklagaremakten anställer bönhasjagter emot Dis: jenter. Ma man doc icke föreställa fig att förföljelsen uphört, afwen om den ide fortfarande uppenbarar sig genom skandalösa rättegångar och harda dom slut. Den fortsättes tywärr ännu den dag i dag är, och den är lika afskywärd fom ihärdig och för de förföljde swår att uthärda. Den förföljelfe, wi här asyfta, bestar deri, i korthet sagdt, att dissenters förmenas inga sadana äktenstap fom lagen erkänner. Fuför lagen är det endast den kyrkliga wigseln, som konstaterar äktenskapet. Den kyrkliga wigseln ater är en förmån, som kyrkans malsmän wägra alla s. k. affällingar från den ortodoxa tron. De tusentals metodifter, baptister och andra dissenters, som finnas i wart land, hafwa saledes endast twå alternativer att wälja på: antingen att trotsa na turens bud och förblifwa ogifta, eller att trotsa lagens bud och ingå en förening, fom af det all månna omdömet stämplas fom olaglig. Wi fråga hwarje råttänkande, om Man fan för: eställa sig ett lumpnare och widrigare uttryck af det teologiska hatet. Dissenters äro i allmänhet laglydiga medhorgare och föra en stilla och mora: lift wandel. Är det då ide i hög grad uprörande att dessa män och kvinnor, som intet bättre begå ra än att fa lefwa i bäfta förstand med lagen och dess handhafware, rent af skola twingas att blifwa lagbrytare, att de och deras barn skola beläggas e