Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1873, sida 3

nikation med åtskilliga delar af Swerige och med utlandet. Denna förmodan, om den wore riktig, lemnade en Förklaring af grefwe Sparres syfte att. enär Salun—Göteborgå-banans läge i traften af Wenersborg ännu ide wore bestämdt, tills widare förena den ifragasatta bredspåriga banan från Dö: gen med den smalspariga UIdewalla—IBenersborgsbanan. Slutligen anser styrelsen att, om en järn wåg från Norge framdeles skulle anläggas till 5a (un—L(Söteborga-banan, det wore lampligast att, i enlighet med wederbörande distriktchefs antydan, låta förenämnde järnwäg under gynsamma terräng: förhållanden framgå från Westra Ed till den fe nare banan wid Mellerud, (i hwilfet fall flera mil järnwägsanläggning kunde inbesparas) men att, huru än dermed matte förhålla fig, styrelsen för fin del ansåge, att fråga om järnwägsanläggning från rifsgränsen i ändamål att sammanbinda j järmväg inom Rorge med Å gsergslagernas järnmwägs-aftiebolags ba na, wars iydojtliga del från Kihl till Göteborg ännu ide hunnit underföfas för att definitivt gillas, wore nog tidigt wäckt. Då så förhaller sig och då bifall till grefwe Sparres ansökning kunde lemna honom ett företag framför medtäflare inom Norge och konsession a rättighet till byggande af järnwägen från Kriftiania öfwer! Fredriks hald till rifsgränsen, förmodas det att grefwe Sparres ansökning, (sasom wi förut antydt) fommer att tills widare hwila eller åtmins stone ide tagas under pröfning förr, än norska re geringen fattat sitt beslut med anledning af deinom Norge gjorda ansökningar om konsession å bas nan från Kristiania öfwer Fredrifshald till rika gränsen.