Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1873, sida 3

troket; han ville, med ett ord, å toutes forges hafva mig till sin grefvinna. — VUrefvinna v — Ja, hvad tycker du? Han är grefve, men, tillade Assessorskan, och antog en högst bedröfvad min, tan — är — bara — tjuguett — år! — Tocken tok!? — VYJag tyckte så med! — Fria till en obekant menniska! — Han tog mig ju för fröken Leonora H!? — Ännu värre! Men hvad svarade du?? — Jag svarade ingenting, ty i detsamma inkommo slera masker, och vi måste åter maskera oss. Så fort jag kom ut i hvimlet, så smög jag mig undan och for hem med dig. — Rätt gjort; men hur vet du att han kommer hit i dag? Har han snokat upp oss? — Du skall få höra. Jag rådgjorde häromdagen med min salig mans höga förman och gynnare, excellensen Horn, åt hvilken jag skulle anförtro ombudsskapet i den lilla processen jag fått på halsen med min aflidne homme dalfaires sterbhus. Han föreslog mig, — hvad tycker du? — just den unga grefve Hjamar X., extra notarie i hofrätten, han rekommenderade honom som en utomordentligt ordentlig och skicklig juris, med ett ord, som sin proteg. Jag kunde naturligtvis icke neka, och i dag, Leonore, om ett par timmar, skall han komma hit och emottaga handlingarna.? (Forts)